neverletmego

Så var det dags att packa ihop vårt pick och pack i Ljubljana och bege oss mot Bled. Jag hade sett detta på bilder och svor att en dag skulle jag besöka detta stället! Det jag inte visste var att stället - Bled - skulle vara ett sådant extremt eftertraktat turistmål i Slovenien. På vägen dit skulle vi stanna till för lite vandring runt Lake Bohinj som var enligt internets utsago minst lika vackert och mindre turistigt. Konstaterade dock att det gällde nog inte antalet besökare, utan snarare saker som restauranger och liknande, för här var sjukt mycket folk! Enda trösten var väl att inte alla vandrade runt hela sjön i 35 grader, en vandring på 11,7 km.

På vägen dit njöt jag av vackra vyer av naturen och bergen i bakgrunden.

Vi gjorde ett kort stopp i Škofja Loka för att kolla på den berömda Capuchin bron.

 

Vyer som gör mig glad!

Vi lyckades tillslut hitta en liten parkering gömd mellan två husbilar. Det var inte gratis att stå där, men det fick det vara värt...!

Var inte bara utsikten över sjön som var vacker.

Det bästa var när vi äntligen hittade små luckor längs stranden där vi kunde gå ner och svalka oss själva och Selma i det svala vattnet!

Ån Sava Bohinjka som mynnar ut i sjön! Den turkosa färgen var magisk och gör sig inte riktigt på bilderna. Vattnet var så friskt och klart!

Tillslut hade vi ändå tagit oss runt sjön. Jag var rätt så mör och dränerad då vi bara tagit med oss vatten och inget att äta. Jättedålig idé! Så vi fick i oss en god, varm macka och lite hederlig cola från kiosken som fanns vid parkeringen. Där och då smakade det gudomligt! Därefter körde vi vifare mot Bled och vårt boende Vila Ana Apartments. Jag trodde först att vi skulle bo i denna byggnaden, men tydligen som fanns det två! :)

Detta var det hus som vårt rum låg i! Otroligt charmig gamla byggnad.

Rummet var ganska så stort och med en balkong där vi hade möjlighet att sitta och titta ut över bergen. Att det inte var utsikt över Bledsjön gjorde inget alls då!

Badrummet var fräsch, men jag lyckades skada mig själv när jag tappade en porslinsskål i golvet där inne dagen därpå så jag skar upp ett litet sår på benet som inte riktigt ville sluta blöda. Min kropp slutar liksom att fungera ibland och skålen slank ur händerna när den plötsligt glömde bort hur man greppar.

Som sagt, jag behövde inte ha utsikt över sjön så länge jag kunde vila ögonen på bergen.

Selma var fortfarande trött efter vår vandring runt Lake Bohinj och kunde tänka sig att gå och lägga sig direkt. Det hon inte visste var att det skulle bli ytterligare en vandring på över en mil denna dag!

Selma har godkänt balkongen!

Ja, det är supermycket turister här, men man kan knappast klandra folk för att vilja åka hit...

Både Selma och jag fick hålla oss i skinnet för att inte jaga ikapp dessa gosbollar!

När man är i Bled måste man äta deras Cream Cake! Robin var inte jätteimponerad, men jag älskar ju bakelser med vaniljkladd! Den är inte så söt som man skulle kunna tro. Däremot var den jäkligt dyr, så vette tusan om den var värd det priset, men jag hade med den på listan så det fick kosta vad det ville. Vi åt den dessutom på Vila Prešeren Bled som är en fyrstjärnigt hotell med något högre priser.

Besökare som stannade upp och frågade om det möjligtvis fanns några smulor över.

Den berömda kyrkan ute på ön!

Ytterligare ett övergivet hus som går över mitt förstånd....

För att ta sig dit så kan man antingen åka med en så kallad Pletna-båt eller varför inte ro över själv med en eka eller kanot? Det är förbjudet med motordrivna båtar på sjön.

Gått runt halva sjön.

Bled Castle. Det är entré in dit som jag tyckte var ovärt att betala och dessutom hundförbud. Det går heller inte att riktigt ta sig runt slottet väl däruppe, så vi njöt av den på avstånd istället.

Marika Bozja-kyrkan eller Church of the assumtion of the blessed virgin Mary med Bled Castle i bakgrunden.

Jag hade sett ut en vandring som skulle ta oss upp till en utsiktsplats där vi skulle ha en magisk utsikt över sjön med omnejd. Vi vart dock lite oense här om vi faktiskt skulle gå upp dit, då det var en ordentlig klättring och Robin var rädd att vi skulle få klättra ner i mörkret. Plus andra dåliga argument. Jag tyckte att jag kommer troligtvis inte komma tillbaka hit och vissa saker tänker jag inte kompromissa med (han kan ju alltid vänta på boendet eller någon bar), men tillslut gav han med sig.

Man behövde inte ha klättrat jättelänge innan man fick belöning för mödan. Däremot så visste jag att senare skulle det komma en svinigt brant trapp (läs: stege) så jag sa att vi nödvändigtvis inte behövde ända upp, utan vi kunde kompromissa men då tyckte istället Robin att vi var så nära toppen att vi kunde fortsätta.

Jag är höjdrädd som fan och håller gladeligen i mig när det börjar bli högt! Men nu hade jag Selma  som klättrade på denna stegtrapp med mig (mellan mig och stegtrappen) och jag försöker hålla hennes sele, ifall hon tappar fotfästet - den var hal som fasen - samtidigt som jag själv håller fast mig i en halvdan reling som går längs vänstersidan. En stund där hade jag helt sjuk ångest. Robin hävade å det bestämdaste att det var också den enda vägen ner och jag förklarade för honom att det inte fanns en chans i helvete att jag skulle klättra ner för den med Selma igen. Jag är adrenalinsökare, men jag är också riskmedveten och vet vart jag har mina begränsningar. Vi skulle ta oss ner på annat sätt om jag så måste göra en egen väg genom skogen och på andra sidan berget. Men jag visste att jag sett på kartan att det fanns en alternativ led ner. Robin som hade 2% batteri kvar började freaka lite och solen var på väg ner. Men det är då jag tar ledningen och bestämmer. Ofta låter jag honom hållas, men i dessa lägen är det bara att köra över honom och visa vägen.

Väl uppe var det så jäkla värt allt slit att ta oss dit! utsikten var helt magisk och självklart gör inga kassa mobilbilder det rättvisa! Kan bara rekommendera att själva pka dit och ta er upp! Utsiktplatsen heter Mala Osojnica om jag inte minns fel... Den högsta utsiktspunkten på denna sidan sjön.

Och självklart var det en alternativ väg ner som jag sagt! MEN den var sjukt instabil med massor av löst underlag och fortfarande väldigt brant, men jag tog hellre den utmaningen än den jäkla trappstegen igen.

Snart gått runt hela sjön och tillbaka bland restauranger och turism.

Vi stannade till på första bästa ställe där de lät oss sitta med Selma och beställde in alldeles för dyr fryspizza, men jag kunde inte bry mig mindre vid det laget! Den var SÅ god och jag delade med mig till Selma. En tjej blev så förälskad i henne och tyckte hon var så sjukt söt som gav mig puss innan hon fick en bit!

Det blev nog 2,5 mil denna dag minst. Så jag kan säga att vi somnade ovaggade även om Robin for upp mitt i natten och började slita i sängkläderna för att "det var blod överallt!" Innan jag kunde förklara för honom att han drömt och att "blodet" var mönstret på påslakana :) Men det kanske var ett varsel för olyckan jag skulle drabbas av I badrummet kommande morgon? :)