Den där oron som alltid funnits inom mig. Rastlösheten. Mina bestämda åsikter att allt ska vara på ett visst sätt. Allt kan bara ändras sådär. Allt jag sagt att jag aldrig någonsin skulle... Jag tar tillbaka det. Never say never. Sanning i det. Brutit beteendemönster o valt att göra annorlunda. Så otroligt skönt. En helt ny sorts sinnesfrid. Och Robin med sitt konsekventa sätt, sin förmåga att inte vara medberoende o starka karaktär hjälper mig mycket. Saker som för mig varit "livsviktiga" spelar inte längre någon större roll. Som en tokdoktor sa till mig; allt du inbillar dig att du har kontroll över klamrar du dig fast vid. Om det så handlar om en sån enkel sak som hur glasen ska stå i skåpen. Jag ser tendenser att jag vill sätta Robin på en piedestal, som jag gjorde med Marcus. Men som tur är så gör även han något korkat emellanåt som återinför känslan av att vi är precis jämställda. Han är inte bättre än mig o även han har sina brister o demoner. Men, herregud den mannen. Som driver mig till vansinne o som jag håller så innerligt kär! Som barnen älskar... Jag behöver inte längre huset på landet. Jag behöver huset där vår familj kan må gott o leva ett behagligt liv. Det kan till o med få vara ett radhus om det krävs, men bara det finns rum för oss alla o en trädgårdsplätt så är jag nöjd. Jag kan tänka mig ett 7-16, mån-fre. Att få ha vardagsrutiner, att få komma hem o laga mat med mina älsklingar varje kväll. Att få helgerna ledigt att hitta på saker. Bli en väldigt osvensson svensson. Jag vill på utflykter o resor med barnen. Se dem sitta med läxorna medan vi lagar mat. Vi lagar alltid maten tillsammans & fasen vad skönt det är. Vi har kul ihop, hittar på udda kreationer. Även om Robin kanske är den huvudansvariga kocken, så hjälps vi åt. Detta kanske är saker som folk tänker "men det är väl självklart?!" men nej... Det är så små detaljer som är helt avgörande för mig. Som får mig att brinna o mitt hjärta att värka. Nej. Nu behöver jag komma igång med denna dagen. Väldigt svårt att göra något vettigt när det är så ljuvligt att sitta på balkongen o steka fläsket. Hoppas min kropp minns Fuerteventura o lägger på brännan snabbare ;)
