neverletmego

Resan till Donoussa från Iraklia med Skopelitis blev en kräkfest då vågorna gick höga. Jag var överförtjust av suget i magen när man föll från vågtopparna, men det var jag och några få till som tog det hela med ro. Robin var blek och svettig, men bet ihop. Jag har aldrig sett en folkmassa ta sig så fort av en båt någon gång!

Donoussa är en betydligt större ö än Iraklia, men enligt våra efterforskningar skulle även detta vara en lugn och behaglig Ö, utan ett överflöd av turister. Vanligtvis skulle man inte behöva jaga boende. Vanligtvis. Men dagen innan fick jag en magkänsla, så jag bad Robin att vi skulle kolla tillgängligheten på booking för säkerhets skull. Inte ett enda rum ledigt! Så vi började maila runt och började snart få tillbaka: tyvärr, fullt! Hur skulle vi göra nu? Vi ville ju verkligen till Donoussa. Vi kikade runt lite på öarna runtom. Men ingen lockade särskilt nu, kanske var det besvikelsen som gjorde det, för de är alla säkert fina öar! Tillslut hörde en kille av sig. Han hade fått en sen avbokning och undrade om vi fortfarande var intresserade? Absolut! Donoussa, here we come! Men vi kunde inte låta bli att undra vad vi missat. Var det en högtid eller så, som helt gått oss förbi? Killen skulle hämta upp oss och de andra gästerna i hamnen.

Det var ett lite större ställe, med många rum, en bit ifrån "centrum", men absolut gångavstånd. Från hamnen skulle det säkert tagit tre minuter med bilen om vi kunde kört över stranden, men det blev en lite längre resa, runt byn och lite gratis sightseeing istället :) 

Rummet var färgglatt och innehöll sängar, ett litet bord med stolar, dusch och toalett, samt ett pentry.

Uppe från boendet hade vi utsikten över huvudbyn Stavros och dess strand. I byn finns det små butiker, bageri, caféer, restauranger och barer. Men fortfarande inte så mycket mer att göra än att bada, sola, vandra, äta och dricka gott! Badbåtar går från hamnen om man vill hänga på någon sån.

Så vad var grejen med att det plötsligt var så sinnessjukt mycket folk här?! Jo förstår ni. Här ordnas en stor rave-fest på en av Donoussas stränder. Denne hade helt gått oss förbi och var då denne helgen vi kom dit! På söndagen åkte dessa festprissar hem (Jag hade lätt kunnat besöka festen, men Robin är inte typen som dansar). Kön på Blue Star tycktes aldrig ta slut och jag har nog aldrig sett dem ligga intill kaj så länge, bortsett när de låg i Pireus.

Ena stunden kan du vandra runt på trånga mysiga bygator och nästa kommer du ut på små vägar som de här ovan. Älskar kontrasterna!

Greklands alla katter. Jag är helt överförtjust och gosar med alla som ville. Donoussa hade ett alldeles eget kattprojekt för att ta hand om dem (sterilisering osv) och på vår vandring stannade vi på en taverna där hon som ägde stället sålde produkter som stöttade detta. Jag köpte en tygkasse som jag använder i jobbet nu :) 

Lugnet. Grekland. Kärlek.

Och solen gick ner även på Donoussa. No filter.

På Kedros beach hölls rave festen. Vi knallade bort och kikade ner. På kvällen var här fullt med folk (är även en nudiststrand, så mycket naket). De har en liten servering som ni ser och bakom den fanns en camping där folk trängdes för att få första parkett och snabb tillgång till festen.

Robin the explorer spanar ut över vida havet.

Vägen ner till Kedros var i alla fall anlagd :) Från vägen, ner till höger stupar det ner till viken vid Kedros. 

Utsikten ut mot (över) viken in till Kedros beach när man kommer från byn.

...Drömmer mig bort...

En kyrkogård på Donoussa. Tycker inte man ser gravar så ofta, utan mest kryptor. Kan detta bero på att det ofta är mer sand o sten än något annat så det är enklare att begrava sina döda i kistor/urnor i kryptor i stället? Ute på havet glider en Blue Star förbi.

Jag kan medge att jag först var jävligt besviken på Donoussa. Kan bero på att här var så mycket folk när jag förväntat mig lugn och ro. Men jag förlät snabbt och speciellt när vi gav oss ut på vår långvandring. Vandra på Donoussa är något jag verkligen rekommenderar. 

Tyckte jag såg något som avvek från det övriga när vi passerade en ravin. När vi zoomade in fick vi syn på denna. Jag antar att här finns inga tungbärgare direkt, så man lämnar väl saker åt sitt öde när det väl går åt helvete. Men man undrar ju lite hur det skedde, om någon suttit i maskinen och hur det i sådan fall gick med föraren? Ni ser på bilden ovan att det är en bit från vägen och ner.

Dessa trappor! Jag älskar dem! Vilka är dessa människor som lagt sin tid på detta? Men vackra är de på sitt naturliga vis :)

Så otroligt vackert. Blir ju frustrerad av hur dåligt bilder översätter. Åk dit! Se det! Upplev det! Lev och njut!

På vägen ner mot Kalotaritissa. Paus, vila och getspaning. Ingen av getingarna (min yngsta dotter sa getingar som plural på get när hon var liten) ville gosa med mig dock :(

Smala stigar, höga höjder och storslagen utsikt!

När man går från Stavros finns en vandringsled som går över berget och ner mot Kalotaritissa. Här kliver man upp bland molnen vissa dagar och det viker även av en led som går ut till absoluta toppen. Tyvärr gav vi oss inte på den utan fortsatte över bergsryggen.

Är ju inte mycket av en linslus. Så sjukt obekväm och hatar allt som oftast att se mig själv på bild. Men utsikten är desto bättre!

Utsikt att njuta av. Åk. Dit.

Här har vi egentligen precis påbörjat vår vandring. Eller precis och precis... När man gått en evighet, knappt kommit upp på berget och man kan fortfarande se Stavros. Jag vill minnas att jag nästan var frustrerad när vi tog den första pausen. Minns inte vad det berodde på riktigt. Men sen kom man upp mot toppen, då försvann solen något, det blåste en hel del (Fast det var varmt!). Känslan av att se molnen slicka berget var rätt häftigt att stå mitt uppe i.

Som taget direkt ur mina mardrömmar!! Man passerar detta när man går vandringsleden. 

Det gäller att lyfta blicken och spana, för plötsligt ser man både det ena och det andra.

Nere från en av stränderna som många åker till med badbåten, kan man gå upp till denna källa ifrån. Vi passerade den på vår vandring och är en avstickare som är värd besväret. Detta är verkligen en oas som kommer fram ur ingenstans och intill växer även bananträd.

Dammet har några vackra invånare :)

Att vandra ner hit är värt besväret. Att få skugga sig under detta magnifika träd och svalka sig i källans kalla vatten. Ljuvligt!

Många fyller på tomma vattenflaskor som de lämnar i solen som ni ser på denna bilden. Då dör bakterierna och det finns dricksvatten att ta. Fördel är om du kan markera vilket datum du lade dit din flaska.

På väg ner mot källan.

Vägen ner till källan var ordentligt iordningställd. Men det är ganska brant, så det är rätt så jobbigt att ta sig upp och ner i värmen.

Ett helt fantastiskt träd som skuggade denna plats!

Smultronställe :)

Vi hittade en mysig taverna i närheten (där badbussen släpper av de som vill ner till stranden som ligger nedanför källan). Samma ställe som sålde prylarna till förmån för Donoussas kattprojekt. Mitt emot bodde riktiga original och det var synnerligen roande att sitta och iaktta dessa och deras djur medan vi fick i oss att äta och dricka.

Att gå barfota i vattenbrynet en sommarkväll på Donoussa är inte så fel....