Måndag.

Ligger i sängen. Fryser på det där sättet att det spelar ingen roll vad mycket man klär sig eller vad många täcken man har... Det är själen som är kall.


Idag tar barnen bussen till skolan. De har en annan frihet nu när vi bor centralt. Att ta bussen själva, det är stort. 

Är i ett känsloläge där jag är introvert. Inte låg. Igår när jag kom hem från jobbet ville jag låsa dörren så hårt om mig. Barrikadera o inte låta någon komma in. Jag orkar inte. 
Har man åkt Helix för många varv på raken så får även den tuffaste nog tillslut. För mycket upp, ner, upponer o g krafts påverkningar... tillslut är det nog... man får fysiskt ont o mår illa...
Jag orkar inte mer.

Det blixtrar till i huvudet. Minnesfragment. Jag vill skrika rakt ut. Av ilska, sorg o saknad. Jag hatar sårbarheten. 

Snart ska jag gå upp o möta dagen. Det ska handlas, slå in paket, städas, plockas o ringas. Raderas. Sättas punkt. Börja om.
Idag ska jag träffa härliga, vackra, sprudlande Malin. Positiv energi o tjejsnack. Lagas mat o lyssna på barnens kvittrande. Jag vill bara rå om oss.
Fått en ny vän i Pernilla & har mina fantastiska vänner i Erica o Hannah. 

Ska snart kliva upp. Slåss mot demoner. Njuta av det lilla. Älska mina nära. Slicka mina sår.
Ärren är något som påminner om livet. Det bitterljuva. Ärren påminner om vad jävla sårad du kan bli, men att du överlever. De finns alltid där, men man lär sig leva med dem.

Lördag.

Vem behöver sovmorgon när helgen äntligen kommer?

Som vanligt när man jobbar så har det varit massor av negativa känslor som inte alls har med jobbet o göra men jobbet förknippas med någonting negativt. Som det där med psykologisk betingning.
Jag har ont i hela kroppen för att jag är så spänd o stressad.
Men nu är det lördag morgon.  Tvättstugan var ett måste så det var bara att så snällt pallra sig upp vid 6. Sitter här o lyssnar på hur Kevin o katterna snarkar ikapp medan jag dricker mitt morgonkaffe. 
Dagen idag kommer gå i ett. Tvättstuga, städ, förhoppningsvis banken för en sån jävla dum sak som batteribyte. Det ska göras iordning för dop o shoppas dopgåvor då jag inte hunnit med det. Ellie ska hämtas mitt i allt o dopet ska ju givetvis närvaras på :) Just det ja, Kevin måste ha brallor!
Tar en sista slurk. Dags att lalla ner till tvätten....

Igår

Igår var jag inte stor. 

Kommer hem arg o ledsen. Barnen hade bråkat så toadörren hade glidit av sina upphängen. Jag väckte Saga o bad henne hjälpa mig få upp den. Vi pratade o diskuterade hur vi skulle gå tillväga o gjorde några försök. När jag står bredvid henne börjar hon plötsligt stapla. Jag ser hennes blick låsas, hennes pupiller vidgas till max (inget som sker normalt när man står i fullt badrumsljus) & hela hon blir stel som en pinne. Hon börjar tippa o jag får fånga henne med ena armen samtidigt som jag försöker se till att inte dörren välter över oss. 
Får ner henne på golvet. Inga kramper men det var ett anfall. Tog ett par minuter innan jag fick kontakt med henne o ytterligare en stund innan hon var helt med o började gråta. Hon har inget minne av händelsen. Jag är SÅ tacksam att jag är barnsköterska, kände igen det som hände o inte fick panik. Givetvis var hon trött o illamående efteråt. Till veckan blir det läkarbesök o fram tills dess blir det att hålla koll på henne. Det är skrämmande att se. Värre när det är ens barn. 
Likblek, uppspärrade ögon o stel som en pinne utan att kunna få kontakt. 
Mammahjärtat värker!