Helgen ändå
Framförallt har jag kanske äntligen satt punkt.
Igår när jag fick jag upp i mobilen att jag skulle till terapeuten idag gjorde sig psyket sig redo direkt och känslorna hamnade utanpå. Jag hittade dock på en massa ursäkter till att inte gå. Men klart jag gjorde det för jag vet hur väl jag behöver det. Och det var så jävla oskönt att först peta i såren, men när skiten väl vällde ur så är det en sån jäkla befrielse! Nu är jag helt slut och känner mig lugnare än på länge.
Jag har så mycket jag behöver göra idag, men internet vill inte funka här hemma och jag vill inte skriva uppsatser på telefonen. Just nu fick jag lägga mig i sängen stund. Försöka känna in lugnet och hitta balansen -& mig! Igen. Vi tar det andra sen...
Men helgen och denna dagens terapi gav mig nog det jag behövde för att lägga vissa saker bakom mig. Ta farväl av andra och göra plats för nya personer och erfarenheter. Se framåt. Växa. Och sluta vara så förbannat arg och ledsen hoppas jag.
Och detta med insikter. Som att dra bort lakanet som täckt över något man haft dolt. Så jävla nyttig! Herregud, gå i terapi! Särskilt hos min!😅🙌🏼❤