2017 ---> 2018

Tack du bästa o värsta år. Jag skulle kunna be dig fara o flyga men jag väljer att säga TACK. Tack för alla lärdomar o alla minnen jag tar med mig nu när jag går vidare med mitt liv. Jag känner mig trygg o stark trots de svårigheter som väntar. Jag känner tillit. Jag vågar hoppas.
Jag önskar jag kunde genom de bilder i mitt huvud o de känslor i mitt hjärta beskriva mitt år o de livsavgörande stunderna i det. För det har varit en jävla kamp. Men jag börjar förstå varför. Jag höjer huvudet o ser. Bakåt på det som varit, en kort stund, o tar med mig det jag behöver. Jag ser framåt mot vad som ligger längs min väg. Mot alla de vägskäl, livsläxor o stunder av eufori som är på väg.
Den sista (halva) månaden har ändå varit en tid att njuta av. Att landa i o leva precis NU. Ny musik spelas. Nya dofter förnims. En stark kärlek o vänskap. Jag är så innerligt trött, men fått en plats att vila på. Att andas ut. Jag har fått skratta öppet o hjärtligt! Jag har fått brottas i snö o kollat på otroliga stjärnhimlar. Jag har fått ansvaret över små liv som ger både kärlek o grå hår. Jag har kommit mina barn närmre o jag är så stolt så jag spricker. Jag har fått lära känna mig på nytt.
Med mig tar jag det starka minnet av snö. Av de mest fantastiska landskap o snörök från andetag. Vinterlandskap har aldrig varit vackrare. Jag ser igen. Det stora i det lilla. Det brinner i mig igen o jag omfamnar min låga. Jag accepterar mig. Det bipolära. Jag förstår den nu.
Jag går in i det nya året med kärlek o värme. För de i mitt liv. För de jag hoppas på ska finnas där betydligt mer. Mina nära, kära - syskon. Jag går in i det nya året med löften om bättring. Att sträva uppåt, framåt.
2018. Här kommer jag.

Om man skulle syssla med magi

Det vi kallar magi är också ett komplicerat ämne o inte så flummigt som gärna framstås. Men om man skulle hålla på med sånt o trollformler så finns det något som jag aldrig skulle göra. Man ser i filmer, böcker osv "tänk om jag hade en trollformel så att han/hon blev kär i mig". Varför i hela friden skulle man vilja det?! Varför skulle man vilja ha en kärlek som inte är sann? Kärleken ska komma av sig själv. Jag kan förstå känslan i en kärlek som inte är besvarad... Men personligen vill jag ha en kärlek som är sann, inifrån o ut. Att personen vill vara med MIG. För den jag är. In better or for worse, in sickness and in health. Det är den renaste magin av dem alla. Den äkta kärleken som inga trollformler i universum kan framkalla. DEN vill jag ha.

Sovmorgon

Ligger i min säng. Njurarna värker. Huvudet o nacken spränger. Lyssnar på regnet. Känner mig vilsen o ledsen.
Idag sluter jag mig o vänder mig inåt. Blir tyst.
Idag ska jag lufsa runt med slarvig knut. Städa, tvätta o reflektera. Slåss mot ångesten som sköljer över i vågor. Inte drunkna. Idag ska jag träna. Kämpa vidare mot mål. Hoppas att alla pusselbitar faller på plats...