Mår gott

Sitter på balkongen med min kopp kaffe o har det gott. Känner fortfarande av den sinnessjuka tröttheten efter den dipp man haft men känner mig stabil i övrigt. Jag o Robin hade planerat att åka o se när de hade visningar o så på HondaCenter på Hammarö. Jag skulle hämtat Ellie när vi varit där, men istället kom Marcus med henne innan. Nåja, då hade vi inte bråttom någonstans. Så vi åkte med Ellie o såg på motorcyklar o pratade med en kille som var där o representerade Tingvalla Trafikskola o jag fick provsitta en av deras hojar. Den kändes ännu högre än Robins men läraren tyckte inte det var något konstigt med det att jag bara kunde nå ner med tåspetsarna, så länge jag kunde få ner en fot helt ;) 
Därefter åkte vi till Värmlands museum. Det var en ganska stark utsällning med stora fotografier o beskrivningar på människor som på något vis kämpar för människors rätt. Tror den kallades "We have a dream". Ellie blev starkt berörd, trots att hon nog inte riktigt förstod innebörden av det hela o trots att fotografierna endast bestod av svartvita porträtt. Men så är de, mina döttrar. Hypersensitiva o förstår utan ord.
Solen värmer gott nu i solväggen. Minns Fuerteventura o längtar till de kommande äventyren. Till vardagen. Och allt vad det innebär.
Efter muséet gick vi ut till parken o lekte med Ellie. Slutade med att jag klättrade upp i en klätterställning med Ellie, snurrade henne i nån grej tills armarna domnade o Robin gungade henne i en stor snurrgunga tills han själv var helt slut. Vet inte vem som hade roligast utav oss egentligen, men av blickarna från de andra lattemammorna (papporna) sa att vi hade höjt ribban så de skulle komma bli ihjältjatade av sina barn att de också skulle o de stackarna skulle behöva släppa sina mobiler eller resa sig upp.
När vi var klara med detta var det dags för lunch o vi hamnade på Biblioteket där jag o Robin fick i oss en jättegod lammköttgryta o Ellie klassiska pannkakor. Vi handlade sen o gjorde långkok på karré som vi marinerat till en annan variant av tacokött. Vi tog vägen in på Rusta för jag behövde ha en blender, vi insåg att Robin faktiskt hade en riktig köksassistent-maskin, så det räckte om jag köpte en billig 99:- så jag kunde fortsätta göra mina smoothies. Någonstans har jag tappat bort mina gå-ner-i-vikt-rutiner o jag vill verkligen inte bli bekväm-förhållande-tjock igen!! Får sjuk ångest av att se gamla bilder. Något hände på väg genom butiken o vi kom ut med 2 stolar, ett cafébord o belysning till balkongen. Hur vi sen skulle få in det i en wv CC var ju en annan fråga! Min betydligt mindre bil hade vi ju åtminstone kunnat fällt sätena på. Men, chaufförer som vi är o vana att lasta stycke, fick vi till detta också. Jag fick köra då Robin inte längre fick plats bakom ratten på ett sätt som man skulle kunna köra på, men han fick ändå sitta upptryckt i handsfacket. Ellie satt bak, intrasslad i stolsben men vi fick med allt o alla ;) 
Medan långkoket puttrade, Ellie lekte med sina kompisar,  så satt jag o Robin ute på balkongen o myste med en varsin kall. Livet på en pinne. Min kärlek o bäste vän! Och som ett äkta par somnade vi på soffan innan Robin gick hem till sig. Att vi bor så nära en riktig lyx o inget blir omständiga projekt.
Jag har det jävligt skönt här i solen nu. Ingen stress. Ellie ser på film (hon har redan varit ut o lekt med sina vänner) liggandes nedför mig på golvet o vi småpratar lite om livet. Jag försöker ändå tänka till lite när det gäller denna dagen. Mörka moln drar in nu så jag tänker lapa sol så långt det går innan det (kanske) blir skitväder o jag har anledning att rota rundor här hemma. Har en rastlöshet, men inser vad välbehövligt det var att bara slappa o inte göra något. Vilket är relativt för jag fortsatt pyssla på balkongen o fixat iordning kattnätet o tagit bort allt överskottsnät som gjorde allt ännu fulare. Belysningen som Robin hittade var förresten helt perfekt! Skulle däremot ha velat kunna fortsätta bygga på det o köpa till en förlängning framöver. Nej, nu vart det minusgrader. Det var signalen till att det är dags att köra igång med allt annat ;)

Snart helgen!

Sitter här o petar i mig knäckemacka o funderar.
Läser man "Many lives, many masters" med Dr Brian L. Weiss så påstås det att varje liv kommer med en läxa att lära o att du kommer inte vidare (till "den eviga vilan"/nirvana eller whatever) förrän du lärt dig. Känns ju som om hela mitt liv är så... Gör om - gör rätt! Extra tydligt har det ju varit med mina relationer. Har varit lite av en expert att hamna i destruktiva relationer. Sen fanns det nån enstaka som skulle kunnat bli bra på riktigt, men där annat brast. Sen fanns det något som var perfekt på ytan men som dolde en mardröm. Men samtliga har lärt mig något. Nu, i detta förhållandet... Jag försöker minnas alla läxor. Min man är komplicerad o jättelätt på samma gång. Som vi alla är antar jag? Och de senaste två dagarna växte jag, vi ännu lite mer. Jag har varit låg. Så låg att jag för lite drygt ett år sen inte kunnat ta mig ur sängen på flera dagar. I tisdags lyckades han ändå med (jag vet fan inte hur?!) att få en rödgråten o sjösvett (av stress o ångest) att ta mig ut bland folk. Helt sinnessjukt bara det! Fick på mig kläder, orkade inte riktigt borsta håret eller sminka mig lite, men jag tog mig ut. Vi åkte till handelsboden vilket var lagom för det var vi, expediten o några få enstaka kunder som jag aldrig hann se, bara höra. Vi skulle prova ut byxor åt mig o när det framgick att jag skulle behöva prova utan jeansen under så vart jag alldeles kall. Kämpade mot panikångest när jag såg den där gråbleka varelsen som glodde på mig i provhyttens speglar. Jag vet inte om han visste vad han gjorde. Men han gav mig inte något val. O jag "vågade" inte säga ifrån. Även om jag hittat mina byxor som jag ville ha, så fortsatte han mata in olika par o storlekar i provhytten för mig att prova tills dess att han måste märkt att ångesten o sorgen runnit av o kvar återstod bara en enorm trötthet. Jag tror han mäkte det långt före mig. Han verkar veta precis. Provocerar o pushar mig, över o förbi mina gränser o demoner. När jag tvivlar så vet han att jag klarar ännu mer. Istället för att vara en medberoende, så tröstar o lugnar han mig men med tuff kärlek får han mig att göra det till synes omöjliga. Och vi pratar om allt... Ibland får jag vara den pedagogiska. Ibland han. Vi har en balans där...
Jag funderar på livet. När man tänkt att man ska göra på ett visst sätt, så tvingar livet en att göra på ett annat. Ibland med så stora stenblock på stigen att man inte kan göra annat än att styras in på en bestämd väg. Och för en gångs skull kan jag tänka mig att lyssna. På livet. På magkänslan. Och livet har en förmåga att kasta bajs, viktiga beslut o erbjudanden över en på en o samma gång. Och precis när man tagit sig igenom en sån hög o njuter av en blå himmel, så hinner man knappt dra ett andetag innan livet kastar nästa hög. Typiskt.
Nu är det bäst att komma iordning för att kunna åka till jobbet. Full patte mot helgen. Kumla o Bro! Inga mängder med gods i dag. Hoppas på att få vara hemma i tid idag. Kevin drar till Örebro under kvällen. Jag o Robin ska passa på att umgås & i morgon hoppas vi på fint väder. Vi ska åka o titta på mc grejer, hämta Ellie o sedan hitta på något kul under dagen. På kvällen ska vi umgås allihopa o laga mat ihop. Jag o Robin gjorde ett jättegott tacokött (långkok) för en tid sen, som vi ska testa på tjejerna.
Nej som sagt. Bäst att sätta fart!

2 av 3

Idag blir det att sätta sig o köra dricka. Det kommer gå tungt, men det är kul med lite variation i alla fall. Och så här års när vägarna från Grythyttan till Örebro inte är fullt så trånga, så är det helt okej med kurviga vägar o lite mer att titta på.
Sån märklig känsla på jobbet nu. Folk är sura, paranoida o tittar snett. Är jag verkligen den ende som trivs? Förutom när jag känner av stämningen hos några av de andra... Tur att man har folket i Bro o terminalarna som är ok.
Smidigt lass igår där jag balkade två rader endast. Allt flöt på trots några incidenter. Skönt också att jag själv ytterst sällan jagar upp mig på jobbet. Idag ska min pärla in på verkstad. ABS:en funkar inte, så jag får istället köra dubbeldäckar-volvon. Betydligt större o "svajigare" bil än min o vansinnigt lättmanövrerad. Jag som är van att använda lite styrka när man svänger får försöka ta det lite varligt nu ;)
Nej men det är väl bäst att komma igång med denna dagen.