Nu går det fort

Gick upp onödigt tidigt denna morgon, då vanliga dödliga är lediga och jag behövde inte ta en timmes promenad med hundarna nu utan kan lämna över det på Robin. Och eftersom jag är som jag är, så oroar jag mig redan nu om de kommer få den promenad de behöver innan Robin drar iväg på sin massage och jag hinner sluta. Fördelen är att jag slutar tidigt idag och ska nog kolla runt lite på All Trails och se om jag inte kan hitta någon trevlig liten runda att ta med dem när jag slutat. Alternativt ta den långa vandringen här ute. Alla promenader jag tar med dem gör onekligen både mig och hundarna mer harmoniska och flåset kommer tillbaka. Väntar på ett löpkoppel så att jag och Selma kan börja springa lite. Förhoppningsvis dröjer det inte innan det dimper ner.
Och apropå koppel. Selma är ingen "kamphundsras" men jag fick lära mig att hundar som är såpass stora som hon ska ha både munkorg och kort-koppel när vi reser. Munkorgen ska tas på när vi använder oss av typ buss och tåg och ska tydligen även vara på när det är mycket folk. Kopplet gäller egentligen för samma sak, fast kanske mest i stadsmiljöer generellt. Trodde inte jag skulle säga detta, men det ska nog bli rätt så skönt med husbil sen då vi inte behöver krångla så mycket med hundarna. Förhoppningsvis blir detta redan nästa sommar. Hiroshi stannar hemma med Saga och Kevin i år, han behöver mer social träning då vi märker att han bott i shelter då det verkar vara noll uppfostran. Jag har märkt tendenser att han vill jaga allt på hjul samtidigt som han verkar vara rädd för dem. Allt jobb vi gjort med Selma måste vi börja om med Hiroshi, fast han är äldre. 
Jag börjar redan få "resfeber". Är alldeles pirrig och sprallig i kroppen när jag börjar tänka på vad som komma skall. Det har ju onekligen känts lite surrealistisk, som det gör när man planerar så länge. Det är bara namn på städer, hotell, vandringsleder. Man ser lite YT-klipp och kollar runt på maps. Man fattar, men ändå inte. Och nu kommer känslor och förnimmelser från de två tidigare resorna och förstärker förväntan! Tänk om jag kunde förmedla känslan att stå uppe i bergen och se ut över dalar och toppar. Känna en skön bris bära med sig dofter och solen som värmer skinnet. Eller sitta vid vattnet... Eller vandra i skogar och se solen ta sig igenom de gröna löven som nästan verkar självlysande och som bildar vackra mönster på marken framför en... Alla dofter och andra sensoriska stimulin. Jag känner mig så LEVANDE!
Men först ska jag ta mig igenom ca 5 veckor med dagarbete innan jag slussas över till natt. Sedan är det ju bara ca 2-3 veckor nattarbete innan det är dags att fara! Chefen hade fått sommarscheman nu och skulle se över dessa, så hoppas vi får dem till veckan. Beroende på schemat så kanske vi förlänger Tyskland som sagt. I Tyskland har vi bokat in en stad som vi tidigare har stannat till i på vår väg den första resan och som är en del av Romantische strasse. Då såg vi en sån väldigt liten del, så det ska bli kul att få en natt där att utforska byn lite mer. Sedan blir det en ny by för oss och en by man kanske inte hör så mycket talas om. Men vad detta är för ställen kommer jag dela med mig av senare.
Nej, nu behöver jag behöva förklä mig till en levande varelse innan jag beger mig till jobb. Tror det var en rätt så behaglig dag idag.


Kommentera här: