neverletmego

Man står som på ett avstamp nu, där situationer och personer så tydligt kommer tillhöra det förflutna. Jag behöver sätta mig i kväll efter kursen och sätta punkter. För även om det som sker nu, inte nödvändigtvis kommer alltid att vara mitt liv och framtid, så känns det som rätt sak att göra och förhoppningsvis kommer jag släppa ner axlarna lite mer.

Jag kommer avsluta min utbildning till medicinsk sekreterare - på grund av flera anledningar. Känns bland annat värdelöst att slänga bort sin tid på något som inte känns bra och som har så tråkiga prognoser. Jag har fått en anställning i Karlstad Kommun som undersköterska och kommer jobba på ett vårdboende, åtminstone fram till hösten. Jag har inte ens avslutat min upplärning innan jag fått en fast rad - vilket chefen igår sa att det måste vara någon sorts rekord. De brukar absolut inte göra så. Med andra ord är jag inte helt värdelös på det jag gör.

Idag är det utbildning i förflyttningsteknik. Alltid bra att få damma av de gamla kunskaperna. Märkte hur otroligt mycket det är som sitter kvar från åren som personlig assistent, det var runt 20 år sedan jag jobbade som det.

Vädret idag är mulet och jävligt trist. Det har varit så skönt med några soliga dagar med vårfåglar och jag hade hoppats på att kunna ge mig ut på vandring i helgen, men det hotas om snöblandat regn. Jag känner ändå att jag nog är villig att bortse från detta och kanske ta mig en kortare vandring åtminstone, typ Kycklingleden eller motsvarande. När jag inte har så ont i kroppen är jag så otroligt rastlös och bara vill vara ute och gå hela tiden! Om det inte är allt för kaotiskt väder så funderar jag på om jag och Selma kanske ska vandra mot Karlskoga eller Hagfors i morgon. Så får vi bli upplockade på eftermiddagen.

Vi körde vår sista nosework lektion i tisdags och gjorde lite olika prov där vi först skulle göra ett behållarsök, sedan skulle vi bygga egna banor för inomhussök och sedan testa på varandra och även prova våra banor med våra egna hundar. Vi lärde oss jättemycket! Selma var superduktig, men på inomhussöket gjorde matte bort sig för Selma visade egentligen tydligt vart markören satt men där jag vanligtvis brukar se på henne att hon hittar, så lyckades hon slå i huvudet och vi kom av oss. 

Nej men det är väl dags att ta tag i denna dagen. Ska bara kolla lite mer på kommande resorna och tänka till lite...