Bal, Student och emotionell bakfylla
Sen var det plötsligt dagen för studenten. Jag körde och lämnade tjejerna på deras Champagnefrukost med klassen och grinade hela vägen hem. Så många tankar och känslor som bubblade.
Jag och Robin fick hjälp av Selma och Hiroshi med förberedelserna
Väntar på att få sina poster tilldelade.
Hiroshi blev ballong-koordinator.
Bäst att övervaka så att det går rätt till.
Efter en hel del stressande och ångest, då det blåste halv storm och vi skulle få upp partytält så var det dags att åka till utspringet
Kevin poängterade att jag var för kort för att hålla skylten och därmed skymde sikten för alla andra, så han tog över skylt-hållandet. :)
Världens stoltaste mamma!
Lika delar glädje och tårar!
Blev grattad av både stora som små!
Kvällen fortsatte med festligheter hemma. Emelies pappa och styvmamma kom och hjälpte till med förberedelserna och jag tror att det tillslut blev rätt okej!
Det känns som att jag varit bakfull sedan dess, fast jag inte dricker en droppe alkohol numer...
Så tacksam för att jag bara jobbade ett pass förra veckan och att jag fick vara ledig så mycket så man kunde koncentrera sig på detta. Nu jobbar jag i 4 dagar och tiden för avresa närmar sig med stormsteg! Igår försökte vi kolla upp lite roliga avstickare eller stopp vi kan göra längs vägen eller om vi hittade nåt sjysst ställe att stanna o rasta Selma på efter vi lämnat färjan, men det ser ut som att det får bli första, bästa rastplats. Hörde ryktas om att hundrastplatsen på denna färjan var bättre än den som vi fick uppleva med Sigge på TT-Lines Nils Holgersson. Vi får väl se. Selma är ju så otroligt kräsen med vart hon vill sätta sig. Vi hittade ett lite småroligt ställe att stanna till på, men det fick nog räcka med det för första dagen har vi en resdag på 8h. Så det får bli det stoppet samt rastning av Selma och lite käk den dagen. Är så sjukt jävla taggad nu och kommer drabbas av en sån post-europa-depression när vi är hemma igen. Tur att jag har Grekland att se fram emot då :)
Dagen efter ska vi stanna till i en stor nationalpark för lite vandring. Stället verkar löjligt vackert, men det är en hel del klättring på stegar och fotpinnar på många av lederna, så att hitta någon som är hundvänlig var inte helt lätt. Men efter en del forskande tror jag att vi tillslut fick jackpott och jag ser fram emot att få ta oss runt på denna. I Europa verkar det vara väldigt mycket krav på munkorgar överallt, samtidigt som många i olika grupper säger att de sällan använder det, blir aldrig tillsagda om det men att de flesta har det när de åker buss och liknande eller befinner sig på platser med många människor. Stackars Selma vad ledsen hon ska bli... Tur vi ska vara mycket ute i skog och mark!
Nej, nu ska jag ladda för jobb i kväll. Går den sena turen, vilket jag tycker mest om av dagsturerna. Den sista studen när man är själv innan nattpersonalen kommer och man får gå och pyssla i sina egna tankar (om man inte vallar runt på någon orolig själ).
Ha en fin dag alla där ute!
