Älskar att jobba natt

Kanske är det främst under sommarhalvåret som det är bäst. När man verkligen kan se allt så tydligt. Man märker det redan när man kommer dit på kvällen hur himlen antar en annan färg när solen vandrar nedför himlen. Det är också som att Vänerns vatten stillar sig också när den inte har så många att visa upp sig för. Sakta sänker sig tystnaden och med den lugnet... Skickar hem dagpersonalen och kanske skickar någon stackars orolig själ i säng. Med lugna rörelser och mjuk röst bäddar jag ner dem, stryker dem över håret och kinden. Det är som att lugnet jag bär med smittar av sig och med ett trött leende somnar de...
Natten sänker sig och under en relativt kort stund runt midnatt ser jag bara ljusen från våra grannars hus som glimmar där på andra sidan viken...
En kort stund kan man höra ett dämpat sus från en motorväg på håll som aldrig riktigt sover. Någon ensam nattbuss eller bil passerar ute på vägen och bryter tystnaden en kort stund. Det är som om allting stannar upp. Somnar till. Inte ett endaste löv som darrar i någon vind. Till och med svalorna som tidigare gjort sina flyguppvisningar har somnat. Inte en endaste liten bris.
Jag gör mina arbetsuppgifter och ibland bryts tystnaden av larm. Oftast är det en snabb insats.
Men runt 1-tiden börjar det hända något i horisonten. Det är som att när solens första strålar spricker fram, vaknar också en liten fågel som trevande prövar sin röst. Att se skådespelet som utspelas i slowmotion är ändå fantastiskt. Himlens alla färger. Den blekblå som blir allt fylligare. Kan man se träd vakna så svär jag på att det var det jag gjorde i morse. Allt var så stilla, men ett träd såg ut att sträcka på sig och gav en lätt vinkning med lövverket. Allteftersom tilltog fågelsången. Lyssnade till skatungarnas lustiga små ljud. Förälderns skarpa kraxande och ungens mjuka svar i ett läte som är svårt att förklara.
Jag såg ut över vattnet. Jag såg solen göra alltmer anspråk på himlen. Jag såg molnen som slöjor ovan, medan de bortanför skogen såg ut som berg...
Allt är så obeskrivligt vackert och allt känns ända in i själen.
Plötsligt är skiftet över.
Hem och gå med hundarna och det är en solig sommarmorgon där allt är så vansinnigt grönt och blommigt. Ställer upp altandörren. Ljudet av vinden vaggar mig till ro.... 
Vackra sommarnatt. Tack för att jag fick uppleva dig.


Kommentera här: