neverletmego

Jag har försökt packa väskan. Jag är sjukt sämst i att försöka föreställa mig hur man ska gå klädd i två veckor. Hade varit lättare om man varit på ren vandringsresa där det bara krävdes friluftskläder. Men nu behöver man stundtals se riktigt civil ut. Och tänk om man visste att det skulle vara en viss sorts väder! Men nu kan det vara allt från ett par grader uppe i bergen till över 30 grader, så jag får packa både fleecetröja och tunna klänningar! Men jag klagar inte, kommer ju få helt magiska upplevelser! :) Jag försökte skapa mer visualisering genom att lägga fram allt på köksbordet och tänka kring varje plagg. Sållade väl bort hälften när jag tänkte till lite och fick med annat jag kom på passade bättre. 

Jag hade såna ambitioner om att greja så mycket med hus och hem denna veckan innan vi åker, men yrseln och tröttheten har hindrat mig och jag försöker lyssna på kroppen och vila istället. Det som finns att göra här hemma, finns kvar när jag kommer hem. Det löser sig. Jag försöker lyssna på Christoffer och Maria och vara lyhörd. Ingen tackar mig när jag rasar ihop i en blöt hög. Jag rasade i fredags, vilket blev en märklig upplevelse för jag var så medveten om allt, vilket jag inte är i de psykoser jag fått tidigare. Jag kan inte sätta ord på vad som var annorlunda, men det kändes verkligen så skumt. Är det såhär "vanliga" människor upplever starka känslor?

Nej, nu ska jag fördriva kvällen en stund till. Gör mina två sista nätter från och med i morgon, så jag ska hålla mig vaken några timmar till, ha min medicin vid sängen och försöka sova så länge jag kan i morgon. Ska försöka dra mig länge innan jag sätter igång med saker som behöver göras. Försöka få ihop en väska till Selma, packa lite mer som jag kan och skriva ut lite papper. Försöka hindra min mani (som fortfarande finns där, men inte i samma utsträckning) så jag hushåller med mina energidepåer.

Passa på att mysa med Hiroshi nu. Kommer sakna den lilla grisen..!