neverletmego

När vi hämtar ut den från servicen så börjar motorlampan att lysa och det blev början på veckor av billöshet och helvete. Vi har hämtat ut den för att direkt få lämna in den igen för problemet är inte löst eller nya fel har uppstått. Jag måste verkligen ha bil framöver med början i morgon. Robin hade jagat verkstan på telefon och mail hela dagen igår och lyckades efter en del detektivarbete få tag på ett annat nummer som han ringde utan svar, men fick snart ett mess att personen var ledig men var på plats som idag. Så han skulle börja ringa så fort verkstan öppnar, för han fick en känsla av att de inte skulle komma att ringa upp som han bett om i mailen, de har alltså inte ringt med någon som helst uppdatering under den senaste 1+ veckan den varit inne nu. Så han mailade att vi hämtar bilen idag, vare sig den är lagad eller inte. Är den inte klar, kommer han inte betala ett öre! Så får vi svälja det och köra skiten till märkesverkstan. Till råga på allt så började folkan att spöka nu också med en baklucka som öppnar sig (Man hör låset öppna och stänga sig, utan att man ens försökt öppna den och den öppnar sig inte helt heller...). Går man in och läser recensionerna idag, så verkar fler haft samma problem med den verkstan...

I kväll blir det nosework med Selma! Alltid något att se fram emot. Som jag sagt tidigare är det ett bra gäng vi hamnat i med en salig blandning av hundtyper. Ska träffa Lena för lite skogshäng med hundarna framöver också. Så fort jag får en bil så jag kan ta mig någonstans....

I morgon ska jag träffa Angelica på kompetenscenter och försöka styra upp introduktion på nya arbetet och diskutera schema och så. Det är svårt att få folk dit på grund av att det ligger som det gör, vilket betyder att om man bor i stan och inte har bil så behöver man ta bussarna, som går lite sådär... Folk vill ju inte vara för tidiga till sitt arbete eller så får man komma lite försent, vilket inte är okej det heller. Jag kan ju gå, tror det tar runt 40 min. Jag sa även att jag gärna tar nattpass i sommar. Att då får gå (eller cykla) den biten hem är ju guld. När jag jobbat nätter tidigare är det skönt att få sig en stund att varva ner och sortera tankarna. Och att då få en 40 min promenad hem, en tidig sommarmorgon när solen börjar gå upp och fåglarna börjar vakna till liv, är ju fantastiskt! Robin kommer dessutom ha hunnit åka till jobbet och kanske Saga och Kevin med. Ja, Saga kanske jag byts av med då :) Jobbade nätter en sommar på ett vårdboende när barnen var små. Då fick Marcus ta barnen och sticka när jag kom hem för de sprang in till mig hela tiden. De fattade ju inte varför jag skulle sova, de var ju dagen! Tur de är äldre nu! :)

Våren börjar smyga sig närmre och det märks för nu ska vi börja med våra projekt. Vi kan inte börja med staketet (måste ju hägna in vår tomt med älgstaket så Selma får springa fritt), så vi har börjat med att fortsätta renovera våra gamla köksmöbler. Vi klädde om stolarna för något år sen eller så, då det tidigare satt skinnimitation som Robins katter rivit sönder och nu ska det urblekta, slitna gamla träet få sig en omgång. Och jag tycker vårt hem har blivit lite spretigt i färgvalen och vi har gått på lite mörkare färger så nu ska vi ljusa upp allt. Har bord och hylla från Rustikunik design i vardagsrummet som jag tycker mycket om, men vill ha dem ljusare. Bordet kan jag gärna byta ut helt, förvisso. Men hyllan kan jag med fördel sätta någon annanstans (ovanför sängen?!) och köpa en likadan hylla, fast ljus att hänga där den mörka hänger nu. Söker även ett skrivbord för att ersätta det fula vi har nu (men som Robin är så stolt över av någon outgrundlig anledning, för han gjort den själv av en bänkskiva från sommarstugan och 4 metallben?). Jag vill ha ett riktigt skrivbord, helst med förvaringsskåp på vardera sidan. Hade ett förut jag gillade från IKEA, den var dock vit och den har ju utgått givetvis. Det är också IKEA så kan inte måla om den så det blir riktigt bra om jag skulle få tag på en vit... Ja, den måste vara svart för att passa det andra i sovrummet (eller IKEAS jättemörkbruna). Nåväl. Jag har så mycket på "att göra listan", men i år får det bli köksmöblerna och staketet samt plantera en miljard tulpanlökar som vi tydligen köpt...

Försöker planera resan i sommar lite också. Minns inte om jag nämnde det senast, men vi ska ju besöka en nationalpark där det visat sig vara begränsat med vandringsleder där man kan ta med sig hunden. Fick tips om en led i går, men som jag fattat det så går den inte så högt upp i bergen, men har fortfarande vackra vyer. Ska se vad vi mer har för alternativ där... Vi kommer ju fram där vi ska bo ganska så tidigt på eftermiddagen och då blir det väl att turista i byn. Den är inte så stor, så det skulle man lätt kunna hinna med då. Sen har vi en hel dag till som vi tänkt att vi skulle ägna åt att vandra! Jag tänker att det löser sig, även om det inte blir riktigt som vi tänkt. Det är så oerhört vackert där och vi kommer definitivt få våra storslagna bergsvyer ändå under resans gång. Dagen efter reser vi vidare. Vi är ju inte typerna som jättegärna möljer motorvägar, förutom möjligtvis genom första delen av Tyskland och Danmark. Men när man börjar närma sig Tyrolen och bergen är det najs att börja leta upp de mindre vägarna. Vi har ju passerat genom Stelviopasset och Grossglockner, så nu ska vi leta reda på något annat pass. Men det är svårt att planera på Google maps nu, för många av passen är stängda under vintern och då vill maps gärna bråka lite... Det var längesedan nu, men jag känner mig pirrig och förväntansfull! Och jag längtar tills jag får komma till Christoffer och bubbla med honom! En jättesten föll från mina axlar när jag fick hjälp att se klart för någon månad sen. Han säger så vettiga saker som egentligen är något jag vet eller är medveten om, men det är som att han ställer in skärpan så jag ser saker tydligare! Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom när de tycker att jag är färdigbehandlad...

Så vi har två veckor under sommaren vi ska vara borta. Sen en vecka på hösten. Och jag längtar så att få komma iväg på dessa också! Att få komma till Aten är som att komma hem. Jag har känt så sedan den första gången jag kom dit. En sån stark känsla av att jag varit där förut.

Tänk om jag kunde överföra de känslor jag upplever när jag tänker tillbaka på de resor jag varit på, så mycket kärlek jag känner när jag tänker på förra sommaren med barnen och vad tacksam jag är för att jag fick dela det med dem! Hur jag har inpräntat i mina nervändar hur luften känns, hur ljuden vibrerar genom min kropp - eller tystnaden för den delen, när man är högt uppe i bergen! Hur jag bara kan sitta i oändlighet och bara titta på allt. Att sitta på ett café i Aten, i Plaka - gärna kaffe med en kula glass i! Att få höra cikadorna (det och fågelsång hör till mina favoritläten!). Solen som värmer huden. Eller till och med regnet och åskan, sent en sommarnatt... Att ta färjan mellan öarna, helst då Express Skopilitis och känna saltstänket som gör att kroppen täcks av vita små prickar när man kommit till land och läpparna smakar salt. Det gör inget att det tar 7 timmar. Lite att småäta på & en kall öl tillsammans med en bra bok - om man klarar av att slita blicken från havet och de andra öarna man passerar - gör resan till en upplevelse i sig! Oavsett vilka städer och byar man besöker så finns det så mycket att ta in, även om det inte ser mycket ut för världen. Jag minns skrovliga ytor, sand under fötterna, känslan av det mjuka underlaget när man gick på barrtäckta marker. Eller känslan av gräset mellan fingrarna när man satt uppe på bergen och såg ut över världen... Eller alla timmar i bilen och allt som passerade förbi utanför... Jag är så innerligt förälskad i Europa och allt som finns där ute.... Och det är kanske därför jag är så rastlös här hemma, för precis som när man är riktigt jävla kär, så vill man inget annat än att få vara med den man älskar!