neverletmego

Just nu sitter jag och väntar... Jag har en dejt med Christoffer klockan 11 och jag går upp 06.15 (vilket är sent för mig som brukade gå upp kl.5 oavsett!), kör barnen till bussen och nu är det att vänta... Vänta på att klockan ska bli såpass mycket att Selma vaknar så vi kan ut och busa av henne lite energi och att jag ska göra mig iordning för att åka in till stan. Jag ser alltid fram emot dessa möten och att få ha givande samtal som ger energi istället för att bara ta... Även om han utmanar mig så känns det bara kul och när man får motfrågor som får mig att börja reflektera och omvärdera allt..!

I eftermiddag är det träning för Ellie och då ska jag och Selma ta spåret igen. Se hur skicket är denna gång. Selma är glad och tycker vi ska springa men vi får så snällt vänta tills skaren och isen försvinner. Det är skönt att kilona börjar försvinna så man faktiskt orkar springa igen! Malin påpekade att hon tyckte det syntes, då vi inte setts sen strax innan jul. Jag märker av det på vissa av kläderna samtidigt som jag tycker att inget händer, men det är väl svårt när man är den som ser sig varje dag...

Igår var vi på begravning för min faster. Det var så mycket blandade känslor men det var kul att få träffa min andra faster och kusinerna! 

I natt drömde jag intensivt. Om en kär gammal vän jag inte sett på evigheters evighet känns det som, fast det var inte såååå länge sen egentligen. Men det är något med samtalen man har i drömmarna som ändå följer med ut i verkligheten... Jag har en konstig känsla i hela kroppen och samtalen kändes viktiga och som att de försöker guida mig i den vakna världen. Jag kan drömma så till den grad att jag ifrågasätter vad som är verkligt och inte, då jag fortfarande kan känna i min egen kropp hur kramar, ytor och temperaturer kändes...

I övrigt är det ganska mycket som känns smått frustrerande nu. Saker som satts i rullning och nu är det denna jäkla väntan som jag inte är så bra på... Och snön och kylan sätter vissa saker på "hold", andra är det beslut som ska tas av andra så där hänger saker också på "hold" och sedan är det ju dessa resor man längtar och ser fram emot. En tröst är väl kanske att det åtminstone inte är ett års väntan som på Teneriffa, utan bara några månader på ena resan och ett drygt halvår till den andra. Och jag är ju som jag är så jag försöker samla all information jag kan (som jag tycker är kul att veta) om de ställen vi ska besöka. Sen inser jag att många upplevelser får man kanske strunta i eller kompromissa med just för att Selma ska med. Och det ska styras upp med pass, vaccinsprutor och kollas upp vilka länder som rekommenderar avmaskning/behandling för fästingar innan vi åker. Fördelen är väl också att veterinärkliniken vi går hos nu har ett märke av rabiesvaccin som bara kräver en spruta. Sigge fick ju två.

Nej, nu håller jag på att svamla massor för att fördriva tiden. Dags att förklä sig själv till människa och fortsätta denna dagen...