neverletmego

Nästa morgon var jag och Selma uppe med tuppen så vi passade på att leta reda på den där hundrastgården jag visste fanns här. Det visade sig att det låg inte vid stranden som det först såg ut på kartan, utan granskade man lite närmare så låg den faktiskt om man började klättra uppåt mot kyrkan.

Det var så otroligt mysigt att vandra runt bland dessa trånga gator och gränder för sig sjlv och filosofera. Tillslut kom vi fram och efter en stund fick vi sällskap av ytterligare ett morgonpiggt par. Mattarna snackade om lite allt möjligt och hundarna busade. Denna tiken var lite äldre och var egentligen inte så intresserad av en lekkamrat, men till hennes mattes förvåning blev hunden tillslut som en valp igen hon med :)

Alla dessa katter jag vill klappa på! Det fanns en del katter här med, men kanske inte i samma utsträckning som i till exempel Grekland. 

Robin hade väl vaknat till lite när vi kom tillbaka så vi beslutade oss för att gå ner till den lilla affären.

Medan jag och Selma väntade utanför kom två gamla tanter med en Yorkie. Selma gjorde sig så liten hon bara kunde och visade med allt vad hon var värd att hon inte var farlig! Så tanterna släppte fram sin pyttelilla hund och de var ren och skär lycka! Selma var superförsiktig och den lilla Yorkien gjorde ett tappert försök att bestiga henne, men riktigt så taggade på det var vi inte! 

Att ha hund är ett ypperligt sätt att få kontakt med andra människor och jag fick uppleva många trevliga samtal med människor jag aldrig skulle fått annars! 

Vi packade sedan våra saker för att försöka ta oss ner till stranden. I vårt fall innebar det att ta vägen över kullen, förbi kyrkan innan vi kunde ta oss ner till stenstranden på andra sidan där även hundar skulle vara tillåtna.

Vi kunde inte klaga på den otroliga utsikt över byn som man fick här uppe!

Jag kan inte påstå att detta var den mest angenämna badupplevelse jag upplevt. Det var så himla smal strandremsa och folk lade sig så jävla korkat, så stundtals var det svårt att ta sig fram utan att snubbla över dem eller att ens kunna hindra Selma från att nosa på folk när vi passerade.

Jag kände att jag snabbt trött och less. Dessutom fanns ingen bra skugga här nere, så vi fick försöka bygga något provisoriskt åt Selma. Jag gick i med Selma som plaskade runt en del, men jag fick ta henne i famnen och kliva ut en bit för att få henne att testa att simma. Det resulterade i att hon försökte klättra tillbaka upp i min famn och jag var sönderriven så att jag blödde.

Trots vår lilla koja som vi byggt så insisterade hon stundtals att ligga ute i solen ändå!

Men tillslut var hon tillräckligt tillfreds att hon lade sig på sin kylmatta i sin lilla koja.

En segelbåt på havet - också något som får mig att bli alldeles varm i själen. Himlen var mörkblå och åsk-radarn aviserade om blixtnedslag runtom.

Vi tog en annan sväng tillbaka till boendet och utforskade fler gränder. Man hade kunnat tro att man var tillbaka i Venedig.

Ännu en gränd. Men också en takterrass med en svinigt stor solros :)

Selma passade på att ta sig en powernap medan vi duschade och förberedde oss för resten av dagen. Hon fick onekligen sin beskärda del av motion och mental stimuli.

Vi tog oss ut på piren och blickade tillbaka in mot staden.

Vi stannade till på Srebrna Vilica som var ett hotell med anslutande restaurang. Vi satte oss på deras lilla uteservering eftersom vi hade med oss Selma. 

En servitör med otrolig karisma och servicemind var väldigt snabb på att servera Selma och ge henne lite kärlek innan oss. I mina ögon ger det dem bara pluspoäng! Inte nog med att det var vatten - det var ISVATTEN! Selma var i chock! Hiroshi hade jagat isbitar över hela stället!

Jag beställde in en alkoholfri drink, för jag var så sjukt sugen på något sött och som verkligen var gott! (Man kommer till en gräns vad mycket öl/radler man kan dricka, åtminstone jag)

Blandade lite så hokus pokus hade jag en rosa drink :) Den var så god att jag inte hade blivit ledsen om detta var det enda jag skulle fått dricka under hela resan!

Mins inte vad denna rätten hette men den var så god och enkel och hettade i munnen!

Mysfaktor 3000 att sitta i dessa gränder och äta god mat och prata om allt och inget.

Solnedgångarna i Slovenien ändå!

Så var det dags för kvällskissen i havet som sig bör innan det var dags att strosa tillbaka genom Piran. Stunder som dessa.....