neverletmego

Så var det sista morgonen i Budapest och jag tog en morgonpromenad med Selma i den lilla parken utanför Medosz hotel. Morgonen var lugn, redan varm och jag kände mig förväntansfull. Det där lugnet innan staden riktigt vaknar till liv och alla turister svämmar över gatorna är så behagligt...

På väg ut ur staden passerade vi Gellert hill. Måste säga att det är ett rätt så vackert monument!

Sedvanligt stannade vi till och köpte frukost längs vägen. Robin passade på att köpa med Coca-Cola med körsbärssmak. Jag var något skeptiskt först, men den var godare än jag trott!

Passerade så många vackra landskapen och ett av dem var alla hav av solrosor längs vägen.

Selma njöt av sin kylmatta.

Jag uppskattar att se de subtila förändringar som sker ju längre man kommer. Som att plötsligt inse att det växer blommor som man inte ser där hemma.

Så var vi äntligen framme i Slovenien!

Jag säger alltid att jag ska äta så mycket glass när vi reser - helt enkelt för att jag älskar glass! Men det blir aldrig så mycket som jag önskar. Men när vi stannade till för en tankning och kisspaus, så passade jag och Selma på att dela på en glass. Vet inte vem av oss som njöt av den mest! :)

Passade på att morsa på Len(n)art också!

Även om bergen inte tornar upp sig på samma vis som de gör vid Tyskland/ Österrike/ Italien, så blev jag ändå alldeles glad av att se dessa!

Regnet hade gjort oss sällskap och vi hade passerat genom ordentliga skyfall och åskoväder. Stundtals såg man inte vägen och på radion kom varning efter varning om höga vattenflöden och olyckor i trafiken. 

Men däremellan njöt jag av utsikten från bilen, trots regn så var allting så vackert!

Så var vi framme i Piran. För er som inte varit där, så är det en liten stad där bilförbud råder. I utkanten av staden finns en bom som du måste igenom. Jag tror man har runt 15 minuter på sig att ta sig in och ut. Därefter får man betala dyra pengar. Tanken är att detta ska utnyttjas till att fort lämna av sina väskor och därefter ställa sig i ett av de SVINDYRA parkeringshusen utanför. Det går en skyttelbuss mellan torget och dessa garage.

Givetvis finns det dåligt med parkeringar innanför bommen och inte heller några direkta platser att stanna till för att släppa av och på. Så vi gjorde en fulparkering där jag var beredd att köra en runda om det visade sig att jag var tvungen att släppa ut någon medan Robin sprang och mötte upp värden till vård airbnb.

Därefter lämnade vi en liten lapp i rutan för att sedan springa upp med våra väskor. Robin stack sedan och parlerade bilen i sagda parkeringshus medan jag och Selma gjorde oss hemmastadda. Här skulle vi bo som allra längst.

Boendet kallades för Villa Piran Luxury Apartments. Luxury tänker jag är ett relativt begrepp i detta fallet, men det är kanske att betrakta som lyx när man har en fungerande AC, vilket onekligen var en lifesaver!

Vi bodde på tredje våningen med en smaaaal spiraltrappa. 

När man kom in så såg man egentligen detta. Liten hallmöbel till vänster innanför dörren. Köksmöbel till höger. Bra utrustat kök och med sängen bakom den halvväggen där TV:n sitter. Badrummet till höger. Man kan ju diskutera den orangea färgen, men lägenheten var rymlig och fräsch fast det var en enrummare.

Den lilla dubbelsängen som var nog den bekvämaste sängen under resans gång.

Fräscht badrum, även om det var en skjutdörr i frostat glas...

Det mäktiga badrumslåset. 

Utsikten från ett av fönstren. Ja, det kanske inte var en storslagen utsikt på det viset, men vad spelar det för roll när man inte ska sitta på rummet och glo! :) väldigt mycket italien-vibe, men inte så konstigt när Venetianerna har varit här med. Ja, sen ligger det ju ett stenkast från Italien. Man kan se Venedig här ifrån!

Selma måste även hon inspektera utsikten!

Medan Robin var iväg med bilen, kunde man slå sig ner i soffan en stund och blicka ut över köket. Var skönt att få sitta ner i ensamhet en stund. Det är trots allt krävande för någon som mig, som behöver mycket egentid, att hela tiden umgås med någon - hur mycket jag än tycker om sällskapet!

Börjar reflektera över att himlen och solnedgångar ser olika ut beroende på vart man befinner sig. Men solnedgångar över havet är alltid vackra!

Så tog vi oss en tur ner på byn. För mig kan det nog inte bli mer Italien utan att vara Italien :)

Kan glo ihjäl mig på miljöer som dessa. Alla detaljer i byggnader och hur de gröna poppar fram bland stenhus.

Detta är det stora torget i byn, närmare bestämt Tartini-torget.

Vi slog oss ned vid en uteservering och beställde in. Och vad beställer man om man inte kan bestömma sig för kaffe eller glass? Jo, man tar en kombo! ;) Så vansinnigt gott där i värmen!

Och även här fanns ordentliga flaskor med alkoholfritt. 

Var så skönt att bara få sitta där helt kravlöst och kolla på folk. Jag noterade att detta var ett ställe dit alla reste som hade hund! Selma var helt salig och gjorde det hon kunde för att visa sig snäll och undergiven och hur hon så väldigt gärna ville bli vän med dem alla! Men tillslut så fann hon sig tillrätta och lade sig och glodde på folk hon med. Men många gånger blev frestelsen för stor när det kom duvor och gick förbi! Då var det lätt att plötsligt fara upp och vilja jaga dem!

Kvällen sänkte sig över Piran. Konstaterade att det var långt mycket dyrare än vi räknat med här och att Piran var omåttligt populärt, så många reste hit! Dock var det också många turister som bara kom äver dagen och som egentligen bodde i de lite större ställena runtom, som t.ex. Portoroz eller Izola.

Första middagen i Piran och jag åt en fantastiskt god sallad med grillade jätteräkor.

Fortsatte att promenera runt och jag hade läst att det skulle ligga en hundrastgård i närheten, men vi lyckades inte hitta den nu. Så vi gick längst bort där stranden började (stenstrand, inte sand!) och då kom vi på att Selma av någon anledning, väldigt gärna går ner och sätter sig och kissar i vattnet. Så det blev våran go-to varje kväll för att säkerställa att hon gjorde kvällskissen efter ordning.

Gick sedan tillbaka till lägenheten där vi somnade gott.