neverletmego

Sprungit hos neuropsykologen för att försöka utvärdera skallskadan. På torsdag får jag en sammanställning och de sa åt mig att ta med Robin. 

Min plan tillsammans med en läkare på psykiatrin var att när jag började svänga skulle jag börja ta min medicin. Så en viss sort vart utskriven. Jag fick ett annat med samma verksamma ämne, men det fick jag sist också så den hade jag ätit förut och den funkade bra då! Tänkte inte mer på det, så jag hämtade ut medicinen så jag hade den hemma när det började spöka.

Dagen kom då jag kände att de mörka tankarna var fler än de ljusa och även om jag verkligen drar mig för att äta medicinerna så fick jag ta mitt vuxna ansvar och helt enkelt börja. "1 tablett till natten", depåtablett. Jag tog dem precis som läkaren ordinerat. En stund senare vaknar jag med en otroligt jobbig känsla i kroppen och med märkliga myrkrypningar i benen. Blev motoriskt orolig och behövde gå ut till soffan istället. Väl där ute började jag uppleva så märkliga saker, blodtrycket sjönk kraftigt, jag blev så yr så visste jag inte bättre så hade jag trott att jag krökat järnet! Jag glömde bort att andas själv och andningsfrekvensen var alldeles för långsam! Jag hann börja tänka tankar som att jag måste in till sjukhuset och få hjälp! Sen började psykosen och jag kände starkt att jag måste få av mig mina ben! Det var precis det jag tänkte göra, inte en idé om att man ville det för känslan var så jobbig, utan jag var på väg för att hitta något att ta av dem med! Men som tur var så svimmade jag hela tiden när jag försökte resa mig, så det blev inget med det. Robin kom ut har jag ett vagt minne av och han fattade att något var galet, men fattade inte att han borde kört in mig och jag var inte i stånd att berätta (läkaren hälsar: ÅK IN om det blir så fler gånger!). Tydligen hade han bett mig komma tillbaka till sovrummet, jag hade sagt något oförståeligt, försökt resa mig upp med svimmat och lyckats säcka ihop så bra att jag inte slog sönder ansiktet mot bordet. På något vis hade vi tagit oss tillbaka. Jag hade säckat ihop på hans sida sängen och sedan var jag borta. Vaknade en stund senare av skönsång då familjen kom in för frukost på sängen på min födelsedag! Minns egentligen bara nåt fragment. Jag hade tydligen suttit upp med frukostbrickan i knäet då jag fått en märklig uppsyn, bett någon ta brickan och sen svimmat igen.

Minns inte så mycket av dagen. Hade lyckats ta mig upp för att försöka delta i lektionerna på distans, men hade väl framstått som värsta pundaren och försökt gjort ett engelskaprov (som inte är svårt!! Älskar engelska!) men kunde inte översätta enstaka ord åt något håll, men kunde tydligen skriva hela konversationer på engelska utan problem? Sent, sent på kvällen började jag komma tillbaka till mitt vanliga jag.

Jag hade hört av mig till psykiatrin och någon ringde upp. Jag fick tid till en läkare (tydligen en gammal arbetskompis visade det sig) någon vecka senare. Vi gick igenom allt och gjorde en bedömning. Hon ville testa en ny medicin som i Sverige används för en sak men i USA som något annat, men vi tänkte att med tanke på resultaten så kunde det vara värt att testa! Dock poängterades att likt SSRI preparat kunde dessa också orsaka en dipp innan man blev bättre och att de kunde trigga min mani! Man kunde få mycket hjärtklappning och känna sig skakig ett tag (upp till ca 2 veckor) och det kunde ta upp till 4 veckor innan vi kunde börja utvärdera effekterna. Dessutom finns en risk för kramper om man har en hjärnskada eller om det inte hinner gå 24h mellan intagen... Känns bra! Men med tanke på vilka "under" de skulle kunna göra så är det kanske värt risken?

Men vi blev inte kloka på varför jag reagerade som jag gjorde på de andra, särskilt då jag använt mig av dem förut? En orsak kunde vara just skallskadan. Den kunde göra att man svarar annorlunda på vissa läkemedel. Vi kollade i medicinlistan för kunde jag kanske fått en för stor dos? Det som stod utskrivet av läkaren såg inte konstigt ut men jag sa att det var inte den medicinen jag fick ut på apoteket, så jag lovade att kolla upp det hela.

Jag skrev tillbaka i 1177 vilken medicin det var och att tabletterna var på 200mg och de skulle tas till natten. Hon ringde upp: 200 mg?! Efter att haft uppehåll i flera år?? Det är en startdos på 25mg som ska trappas upp långsamt! Inte konstigt att det blev som det blev! 

Någonstans vart det galet. Läkemedlet som var ordinerat från början var rätt mängd och dosering, någonstans blev det en miss och jag fick en maxdos på det andra läkemedlet. Och jag följde bara angivna instruktioner. 

Nu när jag börjar med dessa är jag jätterädd. Jag har varit orolig sedan onsdagen när jag fick dem utskrivna. Ville inte börja ta dem förrän idag, då jag inte ville vara ensam om något skulle hända igen. Jag är rädd för att dyka ner i mörkret och för att något ska bli fel igen. Hoppas att allt verkligen blir bra nu...!

Idag väntas match, flytt (för vårat "hittebarn" ) och förhoppningsvis en lugn kväll.

Utanför blåser höststormar. Det är dags nu.