neverletmego

Så blev det ändå en tur till Venedig när vi ändå var i trakterna. Jag har varit där förut, men jag minns -fast ändå inte- att vi gick över Rialtobron då, men det var så mycket människor att jag inser nu att vi måste gått i mitten av bron och hur ska man förklara det för någon som inte varit där? Går man i mitten, går man mellan väggar, så man uppfattar inte riktigt att man går över en bro. Plus mängden människor och att jag då behövde hålla koll på 3 ungar i kaoset.

Man kan köra bil till Venedig över en bro till Piazzale Roma som är en del av stadstelen (S.k. Sestieri) Santa Croce som är den mest västliga. Där ligger parkeringshus, järnvägsstation och busstation. Detta är sista stoppet för de som kommer med någon typ av fordon som inte är vattenburet. Härifrån får man sedan gå, åka gondol, båttaxi, traghetto (som är en gondol som bara tar en över kanalen där broar saknas) eller vaporetto (båtbuss).

Vi parkerade i Venezia Tronchetto Parking som var ett väldigt bra parkeringhus som rekommenderas. Därifrån gick vi för att ta vaporetton - som inte gick därifrån längre! Men med min fantastiska Italienska listade vi ut att hpllplatsen var flyttad, så vi sprang dit och kunde hoppa på en vaporetto, som verkar gå rätt så frekvent.

När man åker vaporetto får man möjlighet att ta del av Venedig från vattnet. Jag har inget minne alls av hur vi tog oss in förra gången vi var här, men jag misstänker att vi gick. En biljett kostar 9.50€ per person enkel resa, så det är ganska dyrt. Man får passa på att åka så långt man kan så man får valuta för pengarna ;)

Vi hoppade av vid en hållplats som kallas "S. Marco-San Zaccaria E/F" och som ligger nära Piazzetta San Marco.

På vägen mot torget passerar man en av turistattraktionerna - Ponte de Sospiri (suckarnas bro). Den byggdes mellan 1600 och 1603 och den ledde från domstolen i Dogepalatset och över till det gamla fängelset. Myten lyder att när de dömda fångarna fördes tillbaka till sina celler och gick över bron, så ska de ha tittat ut över Venedig en sista gång och suckat högt då det var sista gången de skulle få se dagsljus... Det märkliga i detta är att det nu verkar vara en hotspot för förälskade par som vill ta bild framför bron.

Så var man snart framme vid nästa turistattraktion - Piazza San Marco (Markusplatsen). Här händer det mycket, för dels finns det Dogepalatset till höger, San Marco biblioteket till vänster, Campanile di San Marco som är 98,5 meter högt med en ängel på toppen. Den byggdes 1173 användes från början som fyr. Det nuvarande tornet dateras tillbaka till 1500-talet och år 1902 kollapsade det. Det nya invigdes år 1912. Rakt fram åt höger ligger Basilica di San Marco (Markuskyrkan) och till vänster ligger Torre dell'Orologio (Klocktornet).

Vid Markusplatsen ligger också Café Florian som är etablerat år 1720 och är det café som tillsammans med Antico Caffè Greco (som ligger i Rom) tävlar om titeln som det äldsta kontinuerligt drivna kaféet i världen! Fantastiskt ställe med obeskrivligt vacker interiör (& priser därefter). Vi fikade inte där denna gång. 

När Robin fyller 40 ska han få ett kollage med alla hans tummen-upp-bilder från våra resor!

Basilica di San Marco. Arbete utfördes, så man kunde inte riktigt njuta av den i all sin prakt. Men jag fascineras så av alla vackra detaljer på byggnaderna och man kunde stå länge och titta, men ändå dök det upp någon ny detalj.

Sen var det dags att försöka komma bort från folkvimlet och in på smågator, men det kändes hopplöst. Men jag slutade titta på folks ryggar och började titta upp...

Sen var det dags för lunch och i Venedig är allt dyrt. Men vi lyckades hitta en liten, liten restaurang (med AC!!) som hette We love italy - fresh pasta 2 go. Lite förenklad Subway fast med pasta! Man valde vilken pasta och fick då välja mellan fusilli, maccheroni, spaghetti, tagliatelle eller gnocchi. Sedan fick man välja mellan 11 olika smaker och det kostade mellan 6-9€. Jag valde tagliatelle panna e funghi för 7€. Väldigt lagom lunch, dock fanns det bara ståplats men AC:n gjorde det värt det!

Utsikt över kanalen :) Vi skrattade då det tydligen finns "epa-drägg" här med! Ungdomarna kom i små motorbåtar och dunkade musik. Ungdomskulturen är tydligen densamma överallt :)

Så mycket att se på om man lyfter blicken.

Detta var också en entré! "Vi kan gå över där borta" men den lilla bron ledde visst bara in i en restaurang.

Det var riktigt varmt. Över 30 grader med värme som studsade mellan husväggarna i gränderna. Men vad vore en semester i Italien utan gelato? Kevin bjöd oss alla på glass och eftersom det inte finns någonstans att sitta, så får man hitta på sina egna ställen. Jag slog mig ner på en kanaltrapp och de andra följde. Här följer en stilstudie i glassätande!

Spanade på krabbor och småfisk. Vem kunde se flest?

Så många frågor om hur man lever här. Har alla båt? Varför skaffar man båt? Hur behöver man tänka? Får man betala för parkeringsplatsen? Är det enkelriktat? Och så vidare...

Minen ändå

Paus i skuggan.

Grand Canale.

Saga på Rialtobron. Denna gången fick jag i alla fall uppleva den :)

Att åka Gondol må vara turistigt och en del av upplevelsen att besöka Venedig. Jag har fortfarande inte hakat på detta, då jag undrar: kan det verkligen vara värt 80€ för 40 minuter? Och extra för att han ska sjunga en trudelutt. 

Alla gränder som man SKA gå vilse i. Det är det bästa sättet att uppleva Venedig, särskilt om du inte vill följa lenmeltåget av turister.

Hon som inte är en linslus- eller?!

Basilica di San Marco. 

På vaporetton på väg tillbaka mot bilen fick Saga en ensam plats ute på däck så hon och Sigge njöt av brisen. De tyckte däremot inte det var lika spännande när ambulansen hade utryckning och vattnet sprutade omkring när de passerade! :D

Ni ska väl inte tro att det var en lätt uppgift att ta sig tillbaka?! Plötsligt skulle inte vaporetton gå hela vägen tillbaka till Tronchetto där vi parkerat, utan stannade vid något helt av banan. Vi, som nu hade noll koll efter vi konstaterat att inga båtar går dit därifrån, fick någon halvhjärtad handvinkning av en service personal om att "tågen går där" så vi sprang och hoppade på- den skulle precis gå och vi fick åka på båtbiljetterna. Men ut genom rutorna ser vi sedan hur vi passerar vårt parkeringshus och fortsätter över bron mot fastlandet!! Så, det var bara att hoppa av på fastlandet, leta upp närmsta returhållplats och åka tillbaka till samma ställe vi kom ifrån. Tillslut lyckades vi komma på att om vi tog oss lite längre bort så fanns det en så kallad People mover, som tog oss till Tronchetto. Vid det här laget hade jag fått en sån migrän att jag inte orkade öppna mina ögon. Vi stannade på vägen tillbaka till Gardola vid ett McDonalds för middag, men jag placerades bara vid ett bord och de andra fick skaffa mat. Minns att jag åt lite men orkade inte få i mig något särskilt. Note to self: ha alltid med migräntabletter! Hade varit kul att kunna njuta av utsikten när man passerade södra delen av Gardasjön. Minns vagt en utbränd butik & hur intilliggande byggnader hade skadats. Och jag minns tunga, svarta moln över Gardasjön och hur draperier svepte under dem. Jag minns när vi passerade igenom vad jag antar var Gardone och hur ett hällregn överraskade några ungdomar som sprang för att söka skydd i en närliggande matbutik. 

Och det var inte bara jag som var sliten efter dagens äventyr...

Åter i lägenheten. Jag hade fått i mig min Sumatriptan och kunde nu sitta ute på balkongen, andas kvällsluft och se ljusen tändas likt pärlband runt sjön och lugnet sänkte sig åter igen över norra Italien...