neverletmego

Eftersom barnen var fortsatt sjuka och vi ändå ville få ut det mesta av vår sista dag, bestämde vi oss för ge oss ut på vandring. Jag ville så gärna se om Montecastello var så häftigt som det antyddes.

Vi hittade en vandring i Tignale-appen om jag inte minns fel och efter att ha studerat kartan bestämde vi oss att göra tvärtemot och vandra åt "fel" håll. Jag antar att man tänker att folk vi ha kaféet och kyrkan på slutet, men vandringen blev en bättre upplevelse åt andra hållet tänkte vi.

Efter att ha traskat upp till byn, fortsatte man bara igenom den och vek av upp mot kyrkan. Då många turister åker hit, är det bara att följa skyltarna. Det var varmt, så var tacksam för den lummiga skogen. Dryg backe att gå uppför, men det fanns gott om parkbänkar att stanna till på att vätska upp sig.

Som tur var - inte för att trafiken var särskilt kaotisk men... - Så kunde man vika från bilvägen och gena (vilket är relativt) på gångvägar.

Vatten var viktigt för både människor och små hundar.

Ibland kändes det som att uppförsbacken aldrig skulle ta slut...!

Montecastello!

Jag fick aldrig gå in dock, då de ville att man skulle vara mer anständig klädd än kortbyxor och linne. Men det var ett fint ställe med en helt fantastisk utsikt.

Bakom kyrkan låg ett kloster där munkar levde. Ett jättefint och modernt ställe skulle jag vilja påstå, med en trädgård (bilden) där de verkade odla en del.

Vandringsleden fortsatte förbi och bakom kyrka och kloster och vidare upp och in i skogen.

Upplevde att man inte behövde gå särskilt långt för att komma upp en bit...

Vi började se massa små grottor (som många verkade tolka som dass) och vi undrade vad detta kunde vara. Var det munkarna som brukade använda dem till något tro?

Utsikt över Montecastello och klostret.

Ofta hade vi en vacker utsikt över Gardasjön. Och ni kanske anar en liten, smal ö där på andra sidan? Den heter Isola del Trimelone och på fastlandet ligger byn Assenza.

Grottorna blev mer och mer avancerade, tills vi insåg när vi hittade lite informationsskyltar att det var lämningar från första världskriget! Som jag förstod det brukade de ha vapen och stora lampor i dessa grottor.

Gammalt skyttevärn gömt i skogen.

Inuti skyttevärnet. Man klättrade tydligen upp genom hålet. Spontant tänker jag att det var ingen quick escape där.

Strax bakom skyttevärnet hade detta kors blivit rest. Tror det var det som kallades för Croce di Montecastello.

Fastsatt på skyttevärnet.

Sigge var aldrig sen på att hänga på matte in i alla grottor och tunnlar för att utforska.

Trillade du ut för kanten, tog det ett tag innan du fick hejd.

 

Tror det är väg SS45bis man kan skymta där nere...

Utsikt över byn Pregasio. Riktigt så långt skulle vi inte gå idag. 

"Där uppe var vi igår!"

Vart vi var, vart vi ska :)

Vätskepaus! Vi är duktiga på att ta med oss vatten. Men just idag hade vi även tagit med oss öl som vi satt och njöt av i skuggan. Ett par i 60 års åldern hade "tagit följe" med oss sedan Montecastello (vi gick med några meters mellanrum och gick om varandra ibland när det skulle stannas och fotograferas) och stundtals småpratade vi med varandra. Där vi nu satt började det gå nedför med en ganska smal, slingrig stig med lösa stenar. Kvinnan pratade vi helt kort med när hon passerade oss med sina gångstavar och försökte finna fotfäste.

Ser det plant ut? Du misstar dig :)

Sigge förstod inte syftet med att stanna här! Han hade ju druckit, så då kunde vi fortsätta gå!

Snälla...? Okej. Bäst att packa ihop och fortsätta. 

Vackert men förrädiskt. Här låg det stenmassor som vandringsleden försvunnit i. Det var lätt att tappa fäste och att man fortsatte rasa ner med alla stenar så man fick ha tungan rätt i munnen och klättra strategiskt ned där man såg att stigen sedan fortsatte. Robin klättrade först, sedan fick jag släppa Sigge så han kunde springa ikapp husse så att jag därefter kunde klättra ner. Började det att rasa ordentlig så slapp vi bli begravda bpda två... Jag undrar fortfarande hur det gick för det äldre paret när de passerade här, för sedan vi stannade sist hade vi inte sett dem.

Tillslut kom vi fram till en höghöjdsbana och äventyrsparken Flying Frogs. Tyvärr var den stängd... 

Älskar hur utsikten gick från skog och utsikt över Gardasjön till utsikt över åkrar och bondgårdar. Vi avvek från självaste vandringsleden och beslutade oss för att gå genom byn Prabione, som verkade varit helt död om man bortser från att vi såg max 3 levande människor :) Hit verkade turismen inte riktigt nått, fast det låg kanske 5-10 min körväg från Gardola. 

Mer vatten!

Tur man är liten och har en stor matte så att man kan få lite skugga!

Där nere ligger den sista hårnålskurvan innan man kommer fram till "vår infart". Huset på bilden kallas Borgo Paradiso och är tydligen ett litet hotell man kan boka på booking.com. eller hemsidan borgoparadiso.eu. Som jag förstår det är det 3 hus (lägenheter).

Denna balkongen nu...

Denna balkongen sist jag var här!

Pizzerian vi käkade på nu...

Såg precis likadan ut som då!

Efter vandringen var vi väl värda en kall öl på Hotell Gallo's. 

Sigge accepterade sitt öde och kom till ro...

Jag njöt av det storslagna lilla!

Sista kvällen besökte vi restaurang Apollo igen. Denna gången satt vi dock inne, men vi var lika nöjda med maten denna gången och det kändes nästan lite sorgligt att veta att vi skulle lämna denna byn nästa dag... Gardola kommer (fortsatt) hållas varm i våra hjärtan.

Sista kvällen skulle det firas med gelato! <3