Du kom till mig i drömmarna
Vaknade vid 3 och höll på att drunkna i en sån överväldigande sorg.
Jag var på baksidan i barndomshemmet. Rhododendron stod i blom när du kom fram från dem. Du sa försiktigt och trevande mitt namn och jag stod bara och skakade när jag såg dig komma emot mig.
Du såg avvaktande på mig och frågade hur det var fatt och tårarna började rinna, fast jag gjorde allt i min makt för att inte verka berörd.
Sen drog du in mig i din famn och kramade mig hårt och allting brast! Jag grät den där bottenlösa sorgen som jag kände då! Jag skrek ut den smärta och sorg jag känt och som jag aldrig vill känna igen.
Vi sjönk ihop på gräsmattan, du vaggade mig och jag sörjde som jag aldrig sörjt. Det finns inga ord som kan beskriva dessa känslor...!
Men jag vaknade upp med känslan av ditt bröst mot min kind, med känslan av armarna runt min kropp och mitt hjärta i tusen bitar igen.
Klockan var 3 och jag orkade inte somna om. Vred mig i en timme.
Nu är det jag och mitt kaffe i soffan. Saknaden är enorm....
