neverletmego

Kommer hem arg o ledsen. Barnen hade bråkat så toadörren hade glidit av sina upphängen. Jag väckte Saga o bad henne hjälpa mig få upp den. Vi pratade o diskuterade hur vi skulle gå tillväga o gjorde några försök. När jag står bredvid henne börjar hon plötsligt stapla. Jag ser hennes blick låsas, hennes pupiller vidgas till max (inget som sker normalt när man står i fullt badrumsljus) & hela hon blir stel som en pinne. Hon börjar tippa o jag får fånga henne med ena armen samtidigt som jag försöker se till att inte dörren välter över oss. 

Får ner henne på golvet. Inga kramper men det var ett anfall. Tog ett par minuter innan jag fick kontakt med henne o ytterligare en stund innan hon var helt med o började gråta. Hon har inget minne av händelsen. Jag är SÅ tacksam att jag är barnsköterska, kände igen det som hände o inte fick panik. Givetvis var hon trött o illamående efteråt. Till veckan blir det läkarbesök o fram tills dess blir det att hålla koll på henne. Det är skrämmande att se. Värre när det är ens barn. 

Likblek, uppspärrade ögon o stel som en pinne utan att kunna få kontakt. 

Mammahjärtat värker!