neverletmego

En söndag

29 januari 2017, 20:18

Något är inte som det ska. Jag vaknar inte på mornarna! Måste prata med doktorn om det verkligen är meningen att det ska vara så? Det är som jag är drogad hela förmiddagen där jag åker in o ur medvetenhet. Jag lovar, det är inte detta vanliga morgontröttheten, utan jag kan somna sittandes om det är så! Riktigt obehagligt. Att gå från att studsa upp kl4 varje morgon & göra yoga, till att sova bort halva dagen, är inte likt mig.

Sen är det någon skit som Ellie dragit med hem. Men inte regelrätt magsjuka. Ingen av oss har spytt men de flesta av oss har känt av det på andra vis. Men det går i vågor.

Trodde inte i förmiddags att jag skulle komma upp alls. Men piggnade på mig efter lunch. Blev ledsen när M pratar om att barnen bara sitter inne o spelar, men så är inte fallet. Visst, de sitter ibland med telefonerna, men iPaden har vi precis fått igång igen, så den fick Ellie ha en stund innan hon skulle varit på innebandy. Vi kanske inte har dagarna uppstyrda med schemalagda aktiviteter, men jag har precis kommit ut ur en svår depression & utbrändhet (eller, jag har en bra bit kvar men orken börjar komma åter så sakteliga), då försöker vi hitta på beroende på vad min ork pallar med. Men vi går ut o går en del, har picknickar & rör oss på andra sätt. Ellie har tre aktiviteter på schema. Vi har fyra barn. Vi är två vuxna som vanligtvis jobbar heltid & skift. Jag gör så gott jag kan, men tyvärr räcker det inte till som jag vill. Finge jag bestämma skulle jag vara den där vansinniga supermamman som går upp kl4, styr upp alla barnen, fixar frukost, får iväg dem till skolan, jobbar 7-16, lagar mat åt sex personer, tar alla konflikter med att maten inte duger, den är äcklig & allt annat som kan vara fel (ja, helst ska man väl laga 6 olika?), får iväg alla barn på 4 x 3 (minst) aktiviteter = 12 aktiviteter på minst en timme vardera, plus att vi ska hinna med våran egen hälsa, städa huset, tvätta, vika & lägga in tvätt för 6 personer, gå med hunden, minst en långpromenad (minst 40 min) varje dag. Sen ska vi hinna vara sociala, ha sex stycken kalas, plus fyra barnkalas (har vi tur så tar de andra föräldrarna två barnkalas åtminstone - phew!), det ska bäras in & ut säsongs-kläder, sortera & slänga, försöka renovera huset, försöka vara två vuxna människor, försöka kanske ha sex i farten någonstans, för sex är viktigt i ett förhållande! Vi måste alltid le, vara pedagogiska & så ska vi hinna med våra vänner också! Plus alla 24 x 4 kalas barnen ska på också.

Men. Allt handlar om prioritering.

Ja, det kanske låter överdrivet eller whatever för känsla ni får av detta...

Men, JAG mår skit nu & JAG måste ta hand om mig så jag kan ta hand om min familj. Därför är jag jätteglad att Ellie & Max har omtänksamma föräldrar som är med & aktiverar sina barn, när inte jag räcker till. Jag är glad att Saga vill följa med & träna när jag ändå gör det också, så vi får tid tillsammans OCH aktiverar oss. Kevin var ev sugen att hänga på på spinningpassen han med, vilket vore toppen! Plus sommartid älskar han att cykla i skogen med mig. Han vill även börja med bågskytte, vilket han inte har åldern inne för än...

Men jag vore hemskt tacksam att slippa kommentarer som jag förmodligen bara tolkar in, att jag skulle vara en dålig förälder på något plan, för jag är väl medveten om att jag inte har kraften att vara bäst. Men just nu vill jag bara duga. Bara det faktum att jag inte ligger under täcket 24-7, gråtandes. Att jag kan gå milen med barnen, som idag, krama om dem, läsa en bok eller slötitta lite på söta djur tills vi somnar. Att jag ens finns där, lyssnar, skrattar, stöttar, pussar & gör allt jag orkar med. Jag gör så gott jag kan. Jag försöker bara duga... Jag är inte lat. Jag försöker att leva & vara en mamma till mina barn. Jag undrar hur saker skulle varit om inte kommit ur älven.........