De små sakerna

Snötyngda granar i vinterlandskap. Mörk himmel med gnistrande stjärnor. 
Jag prioriterar ofta min ensamhet. Att hitta någon man vill vara ensam med är sällsynt men ett tecken på att denne är viktig för mig. Vare sig denne är en kärlek eller en vän.
Jag är så less på yta. Jag vill prata i timmar om saker av betydelse. Jag vill njuta av detaljer med någon som förstår. Färger, dofter eller mönstret i grenverket. Jag känner o upplever allting så starkt. Nya upplevelser, nya tankar o nya smaker mot mina läppar. Växer.
Jag lever. Jag njuter. Jag landar. Jag hittar tillbaka. 
De små sakerna. Som värmen av små valpar som somnat i knäet. Som känslan av en varm kopp i kupade händer efter en kall dag. Som doften av hyacint, knäck o granbarr. Som rökmolnet efter andetagen under promenaden. Som ljudet från en katt som spinner förnöjt. Som känslan av nybäddat, som en behaglig röst med en dialekt som sprider en värme inombords... Varför i hela friden stressar vi oss förbi detta?
De små sakerna. Njut medan du kan.

Kommentera här: