neverletmego

Så var det dags för avresedagen som jag väntat på så länge! Kändes så märkligt att den plötsligt var här...

Vi tog en lugn morgon då färjan inte skulle gå förrän vid 21 tiden från Karlskrona, men vi tänkte ändå försöka hinna med att strosa runt i staden och styra upp lite kvällsmat.

Selma verkade förstå att något särskilt var på gång. Märkligt att inte Hiroshi var med, men så mycket plats där i baksätet! Jag hade bäddat med hennes bädd och hade kylmattan redo för när vi kom ner till lite mer värme.

Min hund tigger inte! Men om jag skulle kunna tänka mig att dela med mig av frukostmackan så vore det ju himlans snällt...!

Tillslut så somnade Selma och sov gott större delen av vägen, med undantag de tillfällen vi skulle rasta och se till att få i henne vatten. Selma är typen av hund som är väldigt känslig med dessa båda aktiviteter.

I Karlskrona fanns det mycket spännande att kika på. Något som framkallade en skräckblandad förtjusning var nog vågorna! Ja, vågor har hon ju varit med om förut, men det både lät och luktade nog lite speciellt här i hamnen.

Hängde en stund i solen och gjorde allt vi kunde för att Selma skulle bli sugen på att gå på toaletten, men icke! "Absolut inte!"

Fyren i Karlskrona. Vad är det med denna fascination man (jag) har för fyrar? Är det en undermedveten känsla av hopp eller är det något annat?

Men så var det ändå dags att åka mot hamnen. Det var en skön sommarkväll och allt kändes förväntansfullt - samtidigt som jag hade en jättejobbig separationsångest!

Tänker vad mycket erfarenhet man har av just färjor... Allt från små bilfärjor som hör till vårt vägnät, till finlandskryssar, bilfärjor och färjorna vi öluffat med - som verkligen är en upplevelse för sig!

(Jag ÄLSKAR att öluffa! I höst ska jag åtminstone få åka mellan två hamnar i Grekland. Och då blir det en tur på 7-8h! Ingen hytt, utan bara parkera sig ute på däck med en god bok och slumra till lite emellanåt. Fast man är så högt upp så blir huden alldeles vitprickig av saltstänket. Ljudet när de fäller rampen. När man står där precis innanför och trampar och det känns som att rampen knappt hinner landa innan man springer över den! Inte riktigt som här, där allt måste vara förtöjt och säkrat innan det ens öppnas några dörrar. Känslan av att få vara ute på havet... Ljudet av vågorna mot skrovet... Folks småpratande... Värmen av solen...)

Selma såg onekligen smått undrande ut när vi körde upp för rampen och in i färjan... :)

Men det var nog lite spännande att få komma ut på däck och kolla läget, men vägrade fortfarande å det bestämmande att hon skulle kissa! Särskilt inte i den äckliga "kisslådan"!

Vi hade i alla fall en ganska sjysst utsikt från hundrastgården.

...Fast Selma tyckte nog det var mest spännande med måsarna..!

Men det var skönt att få komma till hytten och bädda ner sig. Hon verkade tycka att det hela var ytterst märkligt, men så länge hon fick vara nära mig så var hon nöjd.

Efter vi lagt ut och åkt ca en timme märkte jag att båten rörde sig annorlunda. Slog på TV:n där man kunde se fören och aktern i en livestream. Vi vände! Strax efter berättade de på högtalarna att det skett en olycka med en passagerare så de var tvungen att vänta tillbaka till hamn så att de fick möta upp ambulans.

Selma tittade på mig som att "du måste skoja?!".

Vi lade ut igen och åkte en bit innan samma procedur upprepades. Som jag fattade det så hade ambulansen (eller bara personalen) fått komma på båten men sen hade de fått lägga ut igen så båten som egentligen skulle ligga där fick lasta klart sitt och bege sig iväg. Sedan vände vi tillbaka så de fick släppa av dem igen och vi var äntligen på väg!

Gjorde ett sista försök att rasta Selma men det gick inte...

Men hon somnade tillslut, omedveten om vårt hattande fram och tillbaka och ca 2h sena från Karlskrona.... Jag somnade också tillslut och sov ändå ganska gått. Trots platsbristen ;)