Detta jävla året...

Båt-planerna blev pausade. Men det är okej. För en annan dröm gick i uppfyllelse! Igår blev jag med MC. Den vackraste motorcykeln jag vet (men jag är partisk!). 


Vi sitter ju fast här i Sverige och inte bara det, utan kanske även begränsade även här. Vissa branscher verkar onekligen blomma nu. Och trots att man föreställde sig en sommar där man bara sitter hemma och blänger, så känns det som schemat är knôkfullt! Jag ska rocka en 100% tjänst med 3 skift på intensiven. Sen ska det grejas med hus o trädgård, sommarlova med barn, vi kanske besöker sommarstugan (& ber till Gud att vi får åka ner till Mellbystrand!). Det ska vandras hejvilt när vi inte åker MC och dessutom bor vi ju intill Vänern, så picknickkorgen ska packas och tas med ner så vi kan bada o sola med barnen.  Grejen är ju den att det blir ju vad vi gör det till. Jag hoppas ju folk blir bättre på att ta sitt egenansvar i denna pandemin och att vi slipper ha 2h begränsningen i alla fall. Vi behöver ju faktiskt inte åka dit det är som värst och jag hoppas folk har vett att stanna hemma om de ens anar att de kan vara smittade.
Nu sitter jag med min mugg kaffe nere vid sjön o mediterar lite. Jag ska göra mig iordning om en stund och åka o göra ett eftermiddagspass på IVA. Jag lämnade stället utan Corona-patienter och hoppas statusen är densamma när jag kommer tillbaka nu.
Nej. Nu ska jag njuta av solen innan man blir instängd på avdelningen.