Fortsätter vara ganska så kär i livet

Jag har en dotter som nu fyllt 18. Och vi fick fira henne lite i helgen med mat, tårta och massa skratt!


Sedvanligt spökar hälsan lite och i fredags fick jag träffa två fantastiska läkare! En AT läkare som hette Erik som hjälpte mig att få diagnosen migrän och skrev ut mediciner för det. Då de ökat i frekvens och intensitet så bollade han med bakjouren på neurologen då jag i nuläget är deras patient egentligen och de fick en spark i arslet att jaga på röntgen om MR.
Sedan en läkare på psyk som jag bara minns efternamnet på, då det är så gôlligt- dr Guberina. Hon verkade faktiskt vara intresserad av att förstå och att hjälpa! Så vi kom fram till en bra plan och kom med de uppmuntrande orden "Jag tror inte att du bara har bipolaritet, du har med stor sannolikhet ADHD också!" så nu ska det dras igång en neuropsykiatrisk utredning om ADHD och jag fick ytterligare en fin liten diagnos till samlingen: PMDS! PreMenstruellt Dysforiskt Syndrom! Och det förklarade så otroligt väl det HELVETE jag går igenom en gång i månaden😅 Och det bästa var att hon inte heller försöker tvinga på mig massa jobbiga mediciner, utan att vi har några som backup när jag (& Robin) börjar märka att det spårar alldeles (då vi kan utesluta att det är PMDS). Resten är vitamintillskott då olika brister (som mina blodprover visar på) kan göra att vissa symtom blir värre. Lite vitamin D, folsyra och magnesium kanske gör susen :)
Skolan går bra! Fick tillbaka ytterligare ett prov med MVG resultat ;) "Du visar stor kunskap på de ämnen provet berör".
Nu är de tre resorna spikade. Har så otroligt mycket kul att se fram emot! Och en sommar som jag kommer ha en fantastiskt arbetsplats med toppenkollegor! Det är klart... Jag kommer sakna sommarkvällarna när man styrde lastbilen mot Karlstad igen. Sitta när solen gick ner och sjunga för full hals medan hjärtat svämmade över av kärlek, liv och lust!
Jag kan sakna så mycket så hjärtat går i tusen bitar... Men jag kan också känna saker som är inpräntade ända in i cellerna... Ljud som fortfarande vibrerar i öronen... Smaker som dröjer sig kvar på läpparna... Jag kanske inte MINNS. Men min själ och mitt hjärta gör det... Och jag vet att ibland hemsöker det mina drömmar... Och ibland kan jag ta i ett föremål, känna en doft, en smak eller en knapp märkbar förnimmelse av något och under en nanosekund färdas jag genom tid och rum och är åter där... Men lika snabbt tillbaka fast med en känsla som dröjer sig kvar....