Berzo Demo -Vernazza
Har det lite rörigt med mina bilder just nu, men det ska det bli ordning på. Får nog bli ett inlägg framöver där jag fyller på med de bilder jag missar att få med här i dessa inläggen, för det känns som det finns fler gömda någonstans.
När jag sitter och går igenom dem alla fylls jag av en sådan tacksamhet över allt jag får vara med om. Jag konstaterar att det kan stundvis vara svårt (för mig) att anpassa mig efter andras viljor, speciellt då jag kanske är lagt åt det mer äventyrligare hållet och gärna utforskar och vandrar i evigheters evighet. Jag har dessutom väldigt svårt att acceptera att man inte kan njuta så av värmen som jag gör och ställer mig oförstående när man söker sig in till skuggan eller knappt vill vara ute och utforska världen när temperaturerna tar sig över 25 grader.
Jag är också otroligt tacksam över den resa vi planerar nu tillsammans med barnen. Det ska bli så jäkla kul och förmodligen satans jobbigt stundtals :) *5 starka viljor*
Men idag tänkte jag skriva om hur vi tog oss från Berzo Demo vidare till Vernazza. Det är här jag misstänker att det fattas en del bilder då jag känner att jag saknar bilder från vandringarna och de andra byarna.
Jag tror inte jag skrev vad stället hette som vi bodde på här i Berzo Demo? Det hette B & B Valtili! Innan vi gav oss av fick vi avnjuta en fantastisk frukost som erbjöd oss allt man kunde önska sig! Evelina, som vår värdinna hette, var en otroligt serviceminded kvinna som fixade med kaffe och såg verkligen till att vi hade allt vad vi kunde önska oss innan hon lämnade oss att avnjuta vår frukost i lugn och ro. Lokala ostar, charkuterier och hemmagjord marmelad och sylt. Att vi inte kunde kommunicera gjorde inte så mycket, hennes app gjorde jobbet och med många skratt och rätt attityd så löser sig det mesta.
Så småningom vinkade vi adjö till B & B Valtili och fortsatte vår resa mot Cinque Terre och Vernazza som är byn vi valde att bo i.
Det var ju en upplevelse att ta sig hit. När man inser hur landskapet sakta förändras och hur granar byts ut mot kaktusar och bougainvilleas. Vi lade märke till att det pågick en torka och vi passerade över något som tidigare varit en flod, men nu var det endast en uttorkad sandfåra kvar. I Vernazza skulle vi stanna i 5 nätter på B & B Oliveto. Jag vet att vi först blivit inbokade i en till synes fantastisk lägenhet på övre våningen, men kort innan vi skulle resa fick vi reda på att ägaren sålt huset men kvinnan som köpt huset skulle låta de som bokat in sig få komma och bo, men dock flytta ner en våning. Det gjorde kanske inte så mycket, även om det varit "romatiskt" med en fransk balkong med utsikt ner mot byn. Försökte hitta boendet igen nu, men verkar inte längre finnas tillgängligt.
När vi började närma oss Vernazza blev vägarna smalare och smalare och så kurviga att man nästan mötte sig själv. Hade Saga varit med hade hon ångest-hojtat i var och varannan sväng, särskilt vid möte. Och jag hade inte klandrat henne...
Jag vet inte hur väl insatta ni är när det kommer till Cinque Terre, men detta med bilar där rimmar illa. Här går man eller så tar man tåget eller någon av båtarna mellan byarna. Tågen går i stort sett hela tiden och det är inte alltid så fel att få komma in i ett tåg med AC och svalka av sig en stund innan man fortsätter utforska! Om inget annat är ju vyn från tåget rätt så fantastisk den med. Vi bokade därför en långtidsparkering i Vernazza - Parking Vernassoa! Rekommenderar detta för det var rimliga priser, det var supergulliga ägare (de hade två parkeringar som de drev om jag inte fattade helt fel) och de erbjöd skyttelbuss till och från parkeringen. Buss och buss... Här tar du ingen jävla buss! Läs istället "större personbil". Så jäkla guld, tro mig! Så vi blev avsläppta utanför B & B Oliveto och efter lite klurande fick vi till sist tag i kvinnan som tagit över stället.
En typisk, ruffig Italiensk trädgård. Mysig samtidigt som det finns så mycket potential! Bilderna visar utanför entrén som leder in till de två lägenheterna på bottenvåningen, varav en verkade vara under renovering.
När man kom in i lägenheten fanns det egentligen ingenstans att hänga av sig eller ställa skorna. Man kom rakt in i köket utan omsvep. Rakt fram låg toalett och dusch. Tog man tre steg in och vred huvudet åt vänster låg vardagsrummet som visas ovan. En basic soffa (bäddsoffa med en uppmaning att INTE bädda ut den?) och en matmöbel. Nothing more, nothing less. Men vi behöver ju å andra sidan inte mer, det är ju inte här vi ska spendera vår tid.
Sett från andra hållet. Till höger har du ytterdörren bakom väggen. Köket löper längs hela den bortre väggen. Går man till vänster ligger toalett och dusch och vänster, vänster så hade vi vårt sovrum. Ganska så perfekt för 5 nätter vill jag påstå!
Sängen var skön och jag fick min plats vid fönstret! Och jag älskar ju den romantiska bilden av tunna gardiner mjukt fladdrande i ljumma vindar. Det var kanske enkelt, men det var rent och fräscht och värdinnan supertrevlig. Hon gav oss bra tips på vart man skulle käka, vart det var bra att ta sig en drink eller varför inte komma och ta sig en öl där hon jobbade?
En perfekt lunch i Italien är bruschetta! Denna rätt är ursprungligen från centrala Italien och består av grillat bröd som de gnuggat med vitlök och olivolja. Ofta toppat med massa godsaker, men måste säga att den ovan är en klassisk favorit: tomat, fetaost, oliver, oregano och salt!
Jag blev kär i Vernazza. Varför kan man kanske fråga sig. Mycket turister och med tågen kom det vågor med människor! Men, tågen gör också att folk också bara stannar en kortare stund. Upplever byn och åker vidare. Kvällarna när lugnare även om restaurangerna är snudd på överfulla och det gäller nästan att ta ett bord tidigt under kvällen eller till och med boka ett!
Och vet ni vad som är bra med ett ställe som Vernazza? Man kan köpa öl, vin och drinkar - to go! Vi var inte ensamma om att köpa oss en varsin kall öl från "baren i väggen" som var som ett gatukök, fast med alkohol :) Vi gick ut på piren och bakom de stora vågbrytarna fann man skugga. Att sitta där och bara njuta av stunden var välbehövligt. Det var över 30 grader och ölen svalkade gott. Bilden ovan är ju ganska dåligt, men man kan gå under tak om man går in i den terracotta-rosa byggnaden till höger, en liten bit bortåt ligger baren. Det ligger en strand precis här vid piazzan och undantaget Monterosso så har Vernazza den enda riktiga stranden. Rakt fram ser man Church of St. Margaret of Antioch. Piazzan är kantat av restauranger, butiker och barer.
Man ska låta sig "gå vilse". Ta sig ifrån folkmassorna och bara våga se alla de ställen dit ingen annan går. Så många gränder och roliga byggen och lösningar man hade missat om man bara följt strömmen. De bästa minnena jag har är från när vi "gått vilse".
När man vandrat massor av trappor så hittar man tillslut trappor som leder upp till Castello Doria. Det är ett torn som byggdes på 1500-talet för att skydda byn från piratangrepp. Precis innan man kommer upp finns där ett litet bås där man får betala en liten summa och köpa valfri kall dryck - man vill verkligen ha det efter allt klättrande i trappor -och lite tilltugg om man så önskar. Kall öl fick det bli (ja, vi drack MASSOR av vatten också!). Och det var ju inte jättedum utsikt här uppifrån. Jag hade kanske tyckt att detta vore en härlig plats att stå och njuta av sommaren på, men min bättre hälft smälte bort i värmen så vi tog ett varv, tog några bilder, halsade ölen och gick vidare.
Denna sidan av Vernazza är inte fullt så fotograferad som den andra kan man utan överdrift säga. Tagen från Doria.
Från Doria och ner mot Vernazza, piren och hamnen. Rakt över är platserna där de allra flesta bilder från Vernazza är tagna och där går vandringsleden vidare mot Monterosso. Jag läste på en del kring vandringslederna innan vi reste och fick nys någonstans om att ska du vandra den streckan, ska du vandra Vernazza - Monterosso och inte tvärtom då det från andra hållet börjar med trappor och stigning från helvetet! När vi närmade oss Monterosso så mötte vi så många människor med en förtvivlan i blicken av sällan skådat slag. Och ta för guds skull med er vatten så det känns överdrivet! Vissa sträckor är avgiftsbelagda, så det måste man också ha i åtanke.
Piazzan i Vernazza.
Detta är utkanten av piren där många passar på att ta ett kvällsdopp när turistbåtarna slutat att gå. Om jag inte minns fel heter restaurangen, som ni ser ovanpå klipporna, Ristorante Bar al Castello som är en av de populärare restaurangerna i byn, då man kan lugnt påstå att deras utsikt är en av de bästa.
Det är något väldigt behagligt att gå ner och sätta sig vid vattnet när lugnet lägger sig och Vernazza förvandlas till en annan skönhet på kvällen...
...Vi var inte ensamma om att njuta av solnedgången och de svalkande briserna från havet...
Denna mannen som drev denna gelateria gjorde all sin glass själv. Han bor i Genua under vintern och driver denna butiken under sommarhalvåret. Han berättade att han var med och grävde fram Vernazza när byn drabbades av en svår översvämning i oktober 2011. 13 personer dog och det blev skador för miljoner. Det tog över ett år innan byn kunde ta emot turister igen. Det finns givetvis fler gelaterior här, men vi klickade så bra så jag blev en återkommande kund. Han skrattade åt mig och att jag vågade prova "konstiga smaker"/kombinationer.
En av alla luncher. Tonfisksallad - så enkel men så jäkla god!
Ibland kände man sig iakktagen.....
När man går genom byn, på väg ner mot piazzan, så kommer du komma fram till en lite öppnare plats där du till vänster ser en byggnad men en grotta under. Det går ett rep över ingången som för att säga att det ät tillträde förbjudet. Men detta är inget som någon verkar bry sig om för man kliver helt enkelt över repet och går igenom grottan för att ta sig ut till en annan badplats. Här är dock stenigt och finns inte mycket plats att bre ut sig. Men många söker sig ändå hit. Kallas kort och gott för Vernazza beach.
Att bada när det är över 30 grader är en fantastisk idé! Men jag kan verkligen inte ge denna stranden i Vernazza toppbetyg. Den var ganska lortig och i vattnet flöt massa skräp och fimpar. Många som trängs om utrymmet och man får inte vara blyg. Men, nöden har ingen lag. Och det var skönt i vattnet om man kunde bortse från snusket.
Börjar man bli uttråkad när man ligger och steker, kan man ju alltid begrunda arkitekturen eller räkna fönsterluckor. Det finns 480 st runt piazzan. Skojade bara, jag har ingen aning!
Gick ner till byn en kväll (Oliveto ligger en bit uppåt, utanför) och huvudgatan var täckt av blommor. Satte oss på en servering och vi fick bevittna en gudstjänst där byns barn gick med blomsterkorgar och kastade blommor framför prästen och hans följe. Även om man själv kanske inte har den tron, så var det en häftig upplevelse med sången och framförandet.
En kväll skulle vi käka på en lite finare restaurang som vi visste riktade in sig på lite mer fisk och skaldjur - som jag älskar- och Robin resonerade att något ska han väl hitta som han tycker om. Min mat var fint upplagd och rätt så god (även om jag kanske inte tycker det var värt pengarna). Robin hittade en hummerpasta som jag föreställer mig är en pasta, med bitar av hummer i. Gärna nån krämig historia.
Men istället får han en delad hummer med spaghetti i tomatsås inkastad emellan! Hans min! Jag fick bita mig hårt i kinden för att inte gapskratta! Men vi hade en trevlig kväll i alla fall.
Dock blev det glass på det andra stället då det låg lite mer på vägen hem. Citronsorbet och after eight (?). Fantastiskt gott! Och för er som gör naglar och sen är ute på resande fot en längre tid: Så fula blir de! Och naglar blir så jävla hemska och förstörda sen när man ska ta bort dem...! Var snäll mot dina naturliga naglar så kan de bli minst lika snygga av en vanlig manikyr.
Och äntligen fick jag komma ut med min båt...! Vi tog båten från Vernazza till Manarola, gjorde den byn en stund och käkade frukost. Här vet jag att det saknas bilder från den byn. Vidare med båten till Riomaggiore som är kanske den mest berömda av dessa byarna? Här fattas också bilder då jag definitivt hade en klassisk Riomaggiore-bild. Vi fortsatte sedan och spenderade eftermiddagen i Porto Venere där vi käkade en senare lunch. Också en trevlig liten by/stad som egentligen inte hör till Cinque Terre men som ändå är värd att besökas när man ändå är här.
Vi satt på en uteservering och drack roliga drinkar när jag fick denna som bordsgranne. Supersöt och med trevliga ägare som bar runt denna stora hund i en bärsele. Vågade inte fråga vad som hänt när man lyckas bryta 3 ben, stackarn. Men förövrigt verkade hon ha det bra!
Om man absolut inte måste ha havsutsikt när man är här, så finns detta härliga ställe att äta middag på! Vi kanske hade en av de bästa middagarna här och om inget annat så de roligaste! Vi beställde vår mat och till maten en liter vin. Svenskar som vi är, vet hur mycket detta är. Bordet bakom mig togs snart i bruk av en amerikansk familj bestående av mamma, pappa och två tonårsdöttrar. Pappan beställde in en stor öl och mamman ville ha vin. Servitrisen frågar om hon vill ha en liter och när mamman frågar vad mycket det är, så får hon ett vagt svar (istället för att t.ex. visa den som stod på vårt bord), så tillslut beställer hon den ändå. Jag och Robin anar vad som ska ske. När de får in sina drycker häpnar de och sällskapet brister ut i skratt men finner sig i sitt öde. Jag och Robin följer detta med intresse. Den lilla mamman blir bara mer och mer berusad och fnittrig av sitt vin, försöker dela med sig till sin pliktskyldige man som han också börjar bli tämligen berusad på sin stora öl och dessutom behöver hjälpa henne med vinet! Jag och Robin skrattar åt hela situationen (vi lika berusade vi, fast vi hade åtminstone delat på en liter!) och amerikanarna har lika kul de. Det var historien om hur de lärde sig hur mycket en liter var! :D Jag och Robin valde att gå innan vi fick se hur amerikanarna skulle försöka ta sig ifrån denna restaurang som låg bland alla trappor. Tonårsdöttrarna? Ja, de valde att gå så snart de ätit och de märkte hur glada mammsen och pappsen blivit ;)
Vernazza är en fantastisk by, men de var absolut de andra också! Jag tror att Corniglia är väldigt underskattad, då den är den enda byn som inte har direkt access till vattnet men den var lugn och mysig med en fantastisk utsikt över havet i stället :) Skulle absolut kunna tänka mig att återvända hit någon gång. Och absolut rekommendera barnen att resa hit! Det är lätt att leva och ta sig runt här och vandringarna är fantastiska! Men jag skulle kanske säga att man ska passa på att åka på våren eller sena hösten, när turismen lagt sig lite. Det finns många som säger att om man inte behöver ha alla restauranger och butiker öppna, för man kanske bara åker hit för att vandra och vara, ja men då är det bra att åka off season.
Jag samlade alla dagarna i ett lite mer generellt inlägg. Nästa stopp blir Nice! (Alltså, som i frankrike ;) )