I väntan på Hiroshi
Nu gäller det bara att flyget går och att han kommer fram som han ska - och att vi kommer fram till Arlanda som vi ska!
Ja, just nu befinner han sig på Gran Canaria. Jag såg hans annons på blocket och efter att man kollat på så sjukt många hundar så skrek det i själ och hjärta när jag såg honom! Han är VÅR hund!
Så jag försökte få kontakt med kvinnan i Uppsala (enligt annonsen) och det var inte det lättaste. Tillslut fick jag ett SMS från en tjej som hette Cecilia som undrade om hon kunde ringa upp angående Hiroshi. När vi väl talades vid så blev jag så ställd, jag kunde i och för sig anat att han varit en import med tanke på att han enligt annonsen var 7 månader (vilket inte stämde helt, enligt födelsedata så är han född i mitten av juni) och var både kastrerad och hade EU pass. Men det visade sig att han faktiskt fanns i ett shelter på Gran Canaria. Han och hans 4 systrar hade blivit hittade och omhändertagna när de var små.
Jag hade absolut inte tänkt adoptera någon "gatuhund" från något annat land, men min magkänsla vägrar låta mig glömma honom! Så vi fortsatte med adoptionsprocessen. Nu är han testad på katter, andra hundar, fått åka massa bil och veterinärbesiktigad. Fått alla sprutor, blivit avmaskad och har sitt pass. De har tränat honom och vant honom vid transportburen han ska åka i och vi har fått följa honom och Lydia som har hand om honom och hans syskon där nere vid massor av foton och videos.
Nu känns det som en evighets väntan innan han kommer hem! Det kommer bli en STOR omställning för honom med kylan och miljön. För att inte tala om att få flyga, träffa nya människor och konstiga dofter, för att sedan åka 3,5h ca till sitt nya hem. Man får ha tålamod med honom den första tiden. Selma kommer få sånt gott utbyte av honom!
I natt har jag sovit lite oroligt, men månen lyste över en stjärnklar himmel märkte jag när jag var ute vid 3 tiden. Drömde konstigt det sista nu, om hur jag och "Draken" allt mer gled ifrån varann, hur saknaden rev och sorgen det förde med sig... Tyvärr känner jag att känslorna hänger kvar in i vakenheten och trots att solen skiner, känner jag mig så ledsen... Det går förhoppningsvis över snart. Jag och Selma ska åka ut till Hammarö och gå promenad från Sagas pappa (med Saga) och ut till fyren. Sedan ska vi vidare till CSK och besöka neurologen med Saga. Kul att vi båda hänger där! Men innan dess hoppas jag att jag kan få lite gjort....
Öronen är nog deras mest utmärkande drag ❤️