Vikten av vardagshjältar

I fredags var jag sådär nära mörkret och avgrunden igen att det krävdes att jag höll i mig i madrassen för allt vad jag var värd för att inte demonerna skulle ta mig.
Och Robin släppte allt och kom till min räddning. Tack vare honom orkade jag en dag till.
I lördags lekte jag människa. Jag höll ihop med osynlig silvertejp och att få träffa mina syskon med familjer värmde hjärtat... 
Tessarna ger mig omtanke och skratt mitt i det mörka.
Christoffer är fasen en psykolog utöver det vanliga! Så tacksam för honom!
Daniela på bipolära teamet har också bidragit till en gamechanger vad det verkar.
Nu väntar jag bara på hur ödet ska falla sig. Två veckor som det kanske blir lite balansgång nu... Väntan... Ovisshet...
Remitterad till smärtcentrum också. Håller tummarna att alla bitar snart faller på plats.
En vacker dag kanske jag får mitt liv tillbaka tack vare de fantastiska människor som finns i mitt liv. Tack alla ni!