Att vakna med ångest

Skakar i hela kroppen. Denna veckan känns det som att man kommer vara ett jäkla vrak. Hoppas man inte behöver vänta mer än nödvändigt... Hoppas inte beskeden är så hemska som man tror... Ber till högre makter... All oro. Vad kommer hända? Hur blir det? Hur gör vi då? Kommer inte åka till skolan idag. Vill inte. Orkar inte.
Pratade med min nya chef i fredags. Så något bra händer åtminstone! "Detta blir ett kort men kärnfyllt möte" som hon sa... Mina blivande kollegor hade sagt sitt - de ville alla ha mig där! Och hon litade på deras omdöme. Tack :) Men först blir det LIA2 på kvinnokliniken. 
Känns som en osynlig varelse leker "tusen nålar" med min kropp. Fryser. Frossar. Det sympatiska nervsystemet går på högvarv. Känner mig elektrisk. Eller kolsyrad. Eller allt på samma gång. Kan man bara få svar, så man kan få reagera på det, ta sig samman och anpassa sig till det som blir. Eller ännu hellre: ingen större förändring kommer att ske...!