Det fanns en tid då Du inte fanns i mitt liv. Uppenbarligen så klarade mig ändå. Nu vill jag å andra sidan inte ens tänka tanken på ett liv utan. Du är min bästa vän, min trygghet o mitt bitchslap. Jag behöver dig. Du rycker upp mig, peppar mig o är brutal-ärlig. Sådär "ursäkta, SA du precis det där"-ärlig. Jag växer med dig. Jag lär av dig. Vår relation är naken o öppen. Alla våra kort på bordet. Inga murar. Raka dialoger. Du ska veta vilken unik individ du är som bara kan klampa rätt in i mig sådär, som om murarna var byggda av såpbubblor. Så många som försökt men bara krafsat på ytan. Det finns inget som är konstigt eller tillgjort. Vi behöver inte låtsas vara några vi inte är. Vi ser förbi varandras fasader.När du är ledsen kryper du upp i min famn o jag låter fingrarna leka i ditt hår. Jag lyssnar på dina ord o det du inte säger. Jag har varit din livboj o du min.
Vi kan laga mat ihop utan att döda varann o våra hjärnor kan faktiskt komma på hela trerätters utan problem. Vi kan svulla socker som om det inte fanns någon morgondag o sen träna bort det dåliga samvetet. Vi kan gråta ihop o skratta hejdlöst o befriande. Vara ruskigt seriösa o barnsliga. Så lika o så helt olika.
Du, min vän i livet.
Tack för att du finns!
~* Jag älskar Dig *~
Kommentera här: