Fan också. Verkligen.
Jag brukar referera till livet som ett pussel... Eller en canvas med en skiss...
Allt handlar om detaljer.
Jag hatar att se på TV. Jag följer ogärna serier. Men av någon anledning har jag börjat se på en. Inte för att jag egentligen tycker att den är så fantastiskt bra heller.
Potentiellt romantiskt scenario eller hur?
Men denna scenen kan jag se om och om igen för att studera mimiken. Denna scen är ett masterpiece!! Och om detta inte var äkta känslor i denna, så är han ett geni!
Och jag går sönder. Detta är en scen som krossar mig.
Kanske är det därför jag fortsätter att titta. För att se om det händer igen. Att få känna igen...