Sällan uppdaterad

Men nu ska jag väl få ner någa rader.
Ensam hemma i ett tomt o stilla hus. Lyssnar på en äntligen fungerande värmepanna som brummar o susar på håll. Solen skiner, hösten står för dörren o jag unnar mig en kopp kaffe medan jag väntar på hårblekningen. Jepp. Jag misshandlar håret de luxe nu. Hade blekt o urväxt hår som såg tragiskt ut. Bestämde nug för att köra färg i det. Finns en färg som jag ÄLSKAR men den är dyr o håller inte särskilt länge. Så sist när den bleknade tog jag noble mahogny.  Nu var håret i princip orange, brunt, rött, märkligt. Så, ner till affären o i samråd med lillasyster på messenger fick jag för mig att jag skulle använda  den röd-svarta jag alltid använt förr (för typ året sen o alltid innan dess?), men resultatet slutade i att jag såg mer lungsjuk ut än vanligt! Kanske har vant mig vid att vara så förhållandevis ljus! Så, tillbaka idag, köpte blekmedel o ny färg. Noble mahogny. Eller nej. Krisar. Vad vill jag?! Slutade med någon brun färg som skulle vara årets trendfärg. Resultatet blir som det blir o vem vet - jag kanske blir skallig?! Tur att det är läge för mössor snart.... Ändå minus på mornarna... ibland...
Så, slurkar kaffe. Ser ut över skattkärrsviken. Njuter av hur solen fyller vårt hus. Vårt hus. Vårt hem. Som jag ska dela med alla dessa livsöden o som jag krisar med. Fullt upp att hantera mig. Min sjukdom som såhär års gärna spökar lite extra. Blev sittandes i duschen i förrgår med svår hjärtsnörp o känslan av att inte kunna andas. Min älskade man hade under dagen gjort sitt bästa för att häva det o det lyckades väl hyfsat, men fick ändå en attack där på kvällen. O inga ångestdämpande mediciner här i huset givetvis.... Mår bättre nu, men extremt känslig.
Så, idag blir det att ta hand om sig själv. Att städa o plocka här hemma. Att vänta in barnen o att få bilen lagad på verkstan. Att bara försöka finna ro den här stunden innan alla kommer hem för att sen kunna ösa kärlek över min fina familj!💕

Kommentera här: