Mögelmänniskor

Less på mögelmänniskor. Känner hur de förgiftar mig. Känner hur möglet kryper upp & förpestar. Jag kan inte ha mögelmänniskor i mitt liv.
Mitt emellan dröm & verklighet kom tanken. Om likheten mellan våra inre & kylskåp. Man kan förvara saker ganska länge i ett kylskåp, men förr eller senare kommer det mögla. Normalt, plockar man ur det dåliga ur kylskåpet o slänger. Så fungerar det även med vissa saker inom oss. När vi känner att det inte är bra för oss, hanterar vi det o lägger det bakom oss. Fokuserar sen på det bra som finns kvar.
En del människor känns det som om de helt missat detta med att kasta bort det dåliga. Möglet sprider sig ut. Blir svartmögel. Förtär allt. Sprider sig. Förgiftar. Sprider sina sporer så långt in i deras själar att de är näst intill bortom all räddning. Dessa människor är så jäkla negativa att de börjar påverka de runtomkring. Allt är negativt. Det gnälls. O klagas. O ältas. O skälls. O spyr så mycket svartmögelgalla runt sig att andra drabbas o en del får kämpa rätt så hårt för att få bort det giftiga svartmöglet. 
Även om jag befinner mig på en i grunden bra plats, så är det så mycket svartmögel där att jag måste bort. Jag måste rädda mig själv. Så jag kastat mitt mögel o går på med mögeltvätten där svartmöglet försökt sprida sig. Det tar kanske en stund, men jag såg det i tid o än går det att rädda....

Kommentera här: