Sån jävla prövning!

Jag älskar honom på riktigt. Med det bra OCH det dåliga. Det som var jag hade nog gått för längesen. För att skydda mig själv på så många plan. Sett saker som hot istället för något som stärker mig. Varit rädd för de starka känslor som råder... osv... Men jag har tydligen en ängels tålamod med honom ändå. Även om jag just nu vill skrika att han har ett sätt att bemöta människor ibland som är lika smidigt som en skenande elefant i en porslinsaffär!!!! Speciellt när man sitter på kunskap om ämnet/personen. Gäller mig själv o mina kollegor eller andra han möter. Är det något han måste träna på......
Jag älskar dig ändå, din jävla klant!

Kommentera här: