Ni vet, som typ när man trampar snett o man blir lite ställd o omskakad? Det tar en stund innan känslan bleknat. Efter nattens alla drömmar känns det lite så... eller som att gå på glas... Idag behöver jag gå varsamt fram. Jag drömde om havet. Det var lika vacker strand som i Mellbystrand, men kanske mer turkost vatten. Jag såg vågorna o reflekterade över vad vackra de är. De mjuka mönstren som formas i dem. Hur de glittrar o rör sig. Lugnet... Betydelsen av havet kändes som det var kärlek o harmoni. Jag stod & såg på havet o vågorna precis nedanför från vår lägenhet, några våningar upp. Vill nästan påstå att denne låg på ett ställe som kan liknas vid Sardinien. Massa drömmande däremellan tills nästa del jag minns tydligt. Jag ska åka där ifrån. Denna lägenhet i "Sardinien", låg som i ett avstånd som Karlstad-Skåne. Robin skulle vara kvar & jag skulle hem en sväng. Det fanns en person i Robins umgängeskrets som avskydde mig. Det stod klart. Hen åkte före för den skulle göra något. Så jag tog min vita sportbil o begav mig. Upptäckte snart att mina bromsar funkade inte o jag körde alldeles för fort. Framför mig fanns en ganska kraftigt trafikerad korsning & på andra sidan en mack/pizzeria. Jag försökte bromsa med handbromsen men det tog lång tid för bilen att sakta ner. Lyckades ta mig igenom korsningen o fick sedan hejd på macken. Där stod hen o tankade. Någonstans förstod jag att hen var den som sabbat bromsarna. In på pizzerian där jag nu skulle ha möte med några reportrar för en tidning om vattensport, för tydligen var jag väldigt framgångsrik inom vindsurfing/vattenskoter. När vi satt där så såg vi hur ett litet plan som skulle lyfta från startbanan bredvid, hakade fast med ena vingen i sanddynerna bredvid banan o började slå runt. Rakt mot där vi satt. En snabb kalkyrering gjorde att jag kastade mig tätt mot väggen som vette ut mot planet. Jag kände hur planets kropp strök mot mitt huvud när det kom genom väggen o landade över de två reportrar som suttit med mig o andra gäster. Sen blev det svart. Nästa som jag minns är att jag är med en bebis på BVC för den ska få sina sprutor. Det är inte min bebis, men jag är den som tar hand om den (vårdnadshavare). Den ska få fyra sprutor o det är två sköterskor (samma kvinnor som reportrarna?) O de tjafsar lite om i vilken ordning som de ska tas. Den ene tycker att det är dumt att ta första sprutan i hälen för den gör ondast så det är bättre att ta den sist. Medan den andre tycker att det är bättre att avsluta med den som smakar hallon (!?!) för då blir det mer belönande. Reflekterar över att bebisens fötter är små kopior av Robins.Mycket av det i drömmarna blir så tydligt för mig att det är hjärnan som processar saker. Som resor, att vi såg ett klipp med sportbilar på TV igår, att Ellie är ute o reser, när jag åkte från Perstorp själv osv osv osv. Tycker detta med psykologi, "drömtydning" osv är jätteintressant. Tror nog inte att drömmar förutspår något särskilt som många skriver om, men att de hjälper oss bearbeta våra bekymmer & saker som hänt. Tror att man inom psykologin skulle kunna hjälpa människor mer om man var lyhörda för deras drömmar. Men å andra sidan är det ju bara en själv som kan förstå vilka översättningar hjärnan gör & drömmar är högst personliga. Det kan bli väldigt fel om man som utomstående ska försöka översätta dem...
I morgon börjar livspusslet på allvar. Skolan börjar igen. Ska försöka få till så att Kevin har fritids tills dess att vi har skolskjutsen utifrån Grän. Sagas väg till skolan. Styra upp en del som har med huset att göra. Tvätt. Städ. Packa. Saker som står på dagens schema. Nej, det är väl bäst att köra igång?
Kommentera här: