Men så är det ju fredag

Torsdagen slutade jobbet med glada skratt, tillrop o en lätt hjärtinfarkt!
Bästa gänget vi som "kör ihop". Tommy tappade hjulet på bilen, Pernilla skulle bli skitsen. Jag med mitt lugn lugnar medan hon jagar upp sig; vi hjälps åt! Sagt o gjort, jag o Munish balkar långt mer än vi behöver o tar pall av Peppis så hon får platser över, så att hon i sin tur kan ta pall av Bahri o avlastar honom. Det är så det ska vara: kommunikation. Vi hjälper varann. Ringar på vattnet. Bra samarbete med terminalarna hemma. Peppar varann o har jävligt kul! Peppis hoppar fram ur mörkret o skrämmer skiten ur mig! Vi är sådär, vårt team. Glada, positiva o hjälper varann - hur trötta vi än må vara. Stöttar varann när vi har "en såndär dag".
Och att sen få komma hem till honom. Idag fortsätter det med strålande sol. Samtal med förlösande skratt! Spänningshuvudvärk som börjat ge med sig. Alldeles för trött, men glad o motiverad. Längtar till i kväll när jag ska få krama om min fantastiske man. Till i morgon när man får träffa syskon med familjer o söndag när jag ska träffa Malin! Hoppas ju på fler anekdoter som får mig att krokna av skratt! Emellan allt ska livet få hända.
Längtar!

Kommentera här: