SNÖ
Livet sker. Här o nu. I de där stunderna. Jag känner mig levande.
Snön o livet. Jag landar i mig själv. Finner mer o mer en sinnesro.
Mörkret. Stjärnorna. Snötyngda granar o porlande bäckar genom vykortslandskap. Jag njuter av vartenda steg.
Hjärtat värker av både kärlek o sorg.
Jag har tagit på mig skulden, men fått lära mig att jag ska inte ta det straffet. Det var inte bara jag. Men vi måste alla lära oss when to fight and when to let go....
Jag vill växa. Utvecklas. Och inte låta andra sortera in mig i passande fack. 3 Doors Down - Let me be myself. Jag tänker inte vara min sjukdom, men det är en del av mig. Jag älskar djur, mina djur far inte illa, så om jag vill bo i ett jävla zoo är det upp till mig. Varför ska jag be om ursäkt för det? Jag är jag. Och tack vare de fantastiska människor jag har i mitt liv idag är jag glad för det! De människor jag nu har där, de accepterar MIG som jag är! Jag är omtyckt för mig! Och jag börjar tycka om mig själv mer o mer. Speciellt den fia som börjar blomma ut.
....Genom en lucka i grenverket smet jag. In i mörkret från artificiella ljus. Stadens ljus studsade mot molntäcket o bildade kontraster. Vackra, vackra vinterlandskap. Dämpande snötäcke o skogens tystnad. Jag var så lycklig där o då. Så fri. Log så det stramade i käkarna. Omtyckt. Jag lär mig om livet o jag mår gott. Om man finner ro o trygghet i sig själv, så kommer man långt. Ensamhet kan vara en välsignelse. Och mår man bra själv i sin ensamhet, kan man få andra att må bra i sin närvaro.
