neverletmego

Passionsblomma! Visade Robin dessa och sa att det var en av mina absoluta favoritblommor och jag har haft såna i blomkrukor förut. Minns att mamma fick en sån när hon fyllde 50 och att jag älskat dem sedan dess! De får som korkskruvar på stammen som jag tyckte var så tillfredsställande att dra i!

Väl hemma och när jag kom hem från jobbet en dag, hade han köpt en sådan och planterat ute i rabatten! Jag var förstås jätteförtjust - men skeptisk. Detta är ju en inne-blomma i Sverige, den kommer snart att dö... Men nu, en månad senare växer den och frodas i vår rabatt! <3

"Stortorget" i Gardola! Här ordnas mycket aktiviteter och när vi var här så var det musikfestival så varje kväll var det allt från orkestrar till pop-musiker. Ovanför caféet till höger låg en annan Gelateria/Bar/Café Om vi besökte två gånger.

Sigge och Ellie gåller koll.

Efter vandring så blev det dusch och svida om för utflykt till Limone! Vi körde Strada della forra - som är ett måste när man är i trakten.  Blev en liten omväg, men det var det värt.

Limone har ett parkeringshus som inte är jättedyrt. Många verkar styra in på parkeringsplatsen utomhus och köar in dit vilket jag verkligen inte förstår varför när parkeringshuset dels är ganska billigt och har ändå ganska stora platser mot vad vi annars har stött på. Man kommer tillbaka till en sval bil, det finns fräscha toaletter där inne - gratis! - och det är hur smidigt som helst att betala och ta sig in/ut. Man kör ner mot Limone åt höger om man kommer söder ifrån. Det kommer vi tvåfiligt varav höger fil tar dig in mot parkeringen, så lägg dig i vänster fil och kör rakt fram in i parkeringshuset.

På väg in till turistmassorna.

Jag vet inte om ni tänker på det, men ser ni på bilden att det är massa betongpelare lite överallt? En del hotell har tagit tillvara på dem och byggt in dem i strukturen, men som längst till höger står de fritt. Det är lämningar från de gamla citronodlingarna som var här. Eller var och var, de är fortfarande här och brukas än! Limone som staden heter betyder såklart citron och kommer av att det odlades så mycket av det här. Varenda butik oavsett inriktning verkade digna av prylar med citrontema! Visserligen runt hela Garda, men i synnerhet här.

Ja, det är absurt mycket turister. Ja, jag kan förlåta det för Limone är vackert ändå!

Saga kan inte tro sina ögon! Hon häpnar! Eller gäspar? Kanske båda! :)

Så vi gick förbi denna konfektbutik och jag och Ellie fastnade direkt. Vad var det där som såg så jäkla gott ut?! På vägen tillbaka till bilen stannade vi och köpte en sån trekantsmacka. Det var marsipan. Besvikelsen i Ellies ansikte! Men, vi accepterade det och vi var i alla fall tre stycken som delade på Ellies marsipanklump och det var god marsipan! Men jag kan säga att den där godsaken fick ätas med andakt, för jag tror den kostade runt 10€. Dyrt som *piiip* var det i alla fall. Men de var fina att se på!

Har man begränsat med utrymme att bygga på så får man anpassa sig. Här går man under hus istället för emellan.

Det var varmt åt Sigge som flöt ut som en groda på de skuggsvala stenplattorna.

Glasspaus! Så värt! Och de var faktiskt mer taggade än de ser ut, men till deras försvar så var barnen sjuka under en stor del av vistelsen i Italien.

Tillbaka i Gardola. Sjuka och trötta barn stannade i lägenheten och hämtade Pizza frpn hotellrestaurangen. Jag och Robin passade på att ha lite egentid och gå på date night. Vi hsde sett en restaurang när vi vandrat runt som ligger mitt emot kyrkan. Men jag röstade tillslut emot. 

På bilden är förrsten kyrkan jag skrev om förut, man kan säga att vandringsleden börjar typ där. Fotbollsplanen till höger fungerar tydligen lika bra som parkering för de som bor här.

Bara jag som tänker på upplevelsen att flytta in i detta hus? Att bära in möblerna lär vara erfarenhet men ingen omöjlig. :) Jag älskar de subtila sätten de försöker ge liv åt stenläggning, genom att t.ex. hänga lite blomkrukor på fasaden eller den fastgjutna betongkrukan.

Vi hittade en liten restaurang som hette Albergo Castello. Ja, de har boende också. 

Vi blev visade till bords uppe på en takterass av ägaren och sedan kom servitrisen och började rabbla kvällens erbjudande för oss. På tyska. Robin ser knäckt ut och jag avbryter henne artigt och berättar att även om alla verkar ta oss för tyskar, så har vi ingen aning om vad hon säger just nu! Hon ursäktade sig så innerligt och sedan visar det sig att hon inte kan engelska!? Alla här i byn verkar annars vara rätt så duktiga på det, men som tur är har vi ju redan bestämt oss för vad vi vill ha så efter lite pekande och gestikulerande så hade vi beställt förrätt och huvudrätt samt en varsin öl! Vi kunde skratta med servitrisen åt det hela och jag hoppas jag fick henne att känna att det det hela var hur lugnt som helst. Hon verkade först ta så illa vid sig. Mysig liten utsikt fick vi med!

Förrätten, så enkelt men så gott!

Kvällen avrundades och vi njöt av en stund på balkongen innan vi tog natten.