Redan 2:a

Kaffebryggaren puttrar på o det svaga gryningsljuset sprider sig i köket. Har sovit ganska bra trots att min egen säng är okuperad av två tonårstjejer.
Ömtålig o stark på samma gång. Tillåter mig känna skärvorna i själ o hjärta. Det är ok. Det ÄR ok att vara ledsen o uppgiven. Att vara arg o ha ångest. Att känna sig vilsen o ensam bland tusen. Att vara låg när man varit hög. Dessa känslor definierar inte mitt liv. Jag lever inte ett dåligt liv p.g.a. dessa känslor. Och jag har dem inte p.g.a. ett dåligt liv heller. Men det ligger i min cykel. Först är jag hög o sen är jag låg. Fly high - crash and burn. Inget konstigt. Ibland finns det utlösande faktorer. Saker som fullkomligt vrider ur varenda droppe av energi.
Men nu ska jag dricka mitt kaffe. Vrida upp volymen på två av mina mest spelade låtar nu; Dernière Danse med Indila & Be Like You med Evergreen. Fanns en annan fransk snubbe vars musikvideos o budskap i låtarna kan göra att man tänker till, även om de snudd på drar ner en i en depression!😁 Idag ska det städas, tvättas & pysslas. Jag behöver gå in i mig själv o samla ihop skärvorna som skramlat lös. Jag ska snosa skogstokiga valpar o kramas med tröstekatter. Väntar lite på olika besked. Jag hatar ovissheten. Tydligen kommer detta år handla mycket om att jag måste lära mig att leva NU - inte förr o inte sen - o ha förtröstan att allt händer av en anledning.
Jag känner mig stark ändå. Som att efter all skit som hänt kan jag inte dö mer. Kan inte blöda mer. Kan inte gå sönder mer. Jag vänder mig inåt. Hanterar. Processar. Det är jag mot världen. Och jag har en satans tur som har så många fina människor runt mig. Ska jobba på att släppa in folk. Tillåta folk. Samtidigt som hela denna grejen med män verkligen fuckat upp. Jag är sååååå rädd o skeptisk att släppa någon inpå. O gör jag det så fuckar jag upp det så bra själv... Kan vara något som ligger bakom ett sådant beteende. En undermedveten handling för att kunna stöta bort. Vem vet...
Kaffe. Musik. Min själ känns som i en kokong. Utåt; avstängd. Inåt; rasar stormen. Tänk om det kunde lugna ner sig lite så jag kunde lägga bitarna på plats....
Snart helg. Då ska jag fasen leka med min Warg-pojke igen. Och vi ska ha kul som fan - precis som förr!
Och! Nu jävlar ska jag bli jag. Inifrån o ut!

Kommentera här: