Närvarande
Jag dippade igår. Snabbt o skoningslöst. "Prata med mig, gumman". Var det ditt röstläge? Ditt sätt att vara? Men något där fick mig att dra efter andan o säga som det var. Och det var okej att jag mådde såhär. Du försökte inte jaga mig ur sinnesstämningen, utan satte dig bredvid mig i regnet o väntade ut den med mig. Och det vände ganska snabbt igen. Jag kunde somna den kvällen utan tårar o ångest. Många har lärt mig om mig själv väldigt mycket bara det senaste året.
Idag är jag inåtvänd men stabil. Trött o sliten. Längtar hem igen. Få greja hemma, vara med barnen, laga mat o ha vardag. Prata med min älskade vän. Nu ska jag hämta Ellie. Kör idag. Ska passa på att plugga då:)