neverletmego

Har haft en fin o alldeles för snabb helg med nya vänner o mycket glädje! Jag är glad. Men behöver väl landa o få struktur igen. Jullovet är över (från i morgon) & det ska bli skönt när vardagen kommer åter. 

Känslan inom mig är annorlunda. Varm. Lugn. Trygg. Bitterljuv. Ett visst vemod. 

I morgon är det en månad sen. En hel månad har passerat. Ett helt liv o ett ögonblick. Den avgörande punkten då livet ställdes på sin spets o blev ett vägskäl. Bära eller brista. "Om man låter det bära eller brista är det förvånansvärt vad ofta det bär". Blunda o ta steget över kanten. Faller.

Söndag o Marcus fick hämta upp en Fia som var lite dagen-efter-skakis. Iväg till Ilanda o kolla på Ellies innebandymatch. Förutom frossan så mådde jag oförskämt bra! Stolt över min dotter. Tacksam för hennes far. Pratade med en mamma o blev lite förvånad över hur mycket osäkerhet jag läste in i henne. Skönt att veta att man inte är ensam med det beteendet. 

Nu är det strax dags för jobb. Känner mig taggad. Långledig sen. Det är mycket på agendan då, men livet ska levas. O jag ska njuta av allt från tvätt o städ, till matlagning, bus med barna, träningar o långa promenader där livet händer. 

Men nu, som sagt, jobb :)