In i en ny fas

Sitter här med min kopp kaffe. Stressad men känner ändå att jag måste ta mig tiden. Inte för att jag vet vad jag egentligen ska sätta pränt på. För i nuläget, även om det nya livet ser sitt dagsljus så vill jag verkligen göra rätt nu. Beträd isen försiktigt. Känns som när man sitter o väntar inför det stora, avgörande provet. Där allting står på spel. Där allt man gått igenom o kämpat för ska ställas på sin spets.... Och jag har lyssnat till mig själv. Jag kan konstatera att kaoset finns runt mig o inte inom mig. Inom mig råder ett lugn. Jag är precis välbalanserad i mitten. Inte manisk. Inte låg. Bara trött o ont i kroppen som vilken Svensson som helst. Så jag beträder isen försiktigt. Lyssnar om jag hör hur isen brister.
Jag är nervös. Nervös för bemötandet hos de som är viktiga. Nervös för att mina tidigare livsval ska på något vis förminska detta.... Hur ska man göra? När ska man göra? Vart är facit? Vart är alla stora, uppenbara pilar o tydliga IKEA bruksanvisningar?
Vad heter det fenomenet... Om man gjort en sak tusentals gånger med ett resultat som varit... Ok? Men inte tillfredsställande. Sen likt en professor med sina experiment så gör man något av misstag, något som avviker. Experimentet beter sig annorlunda men resultatet blir över förväntan! En Eureka-moment! "Helt plötsligt förstår man varför det aldrig funkat tidigare".
Jag är så lugn. O jag längtar tills alla måsten är avbockade denna dag. Tills ungarna är hemma o vi får sitta o äta mat ihop o prata om vår dag. Göra läxor, borsta tänderna o klä oss i "kramas". Ikväll ska jag krama dem extra hårt. Ikväll är mamma närvarande på riktigt. Ikväll fortsätter vi att tillsammans lägga vårt pussel, där motivet är en överraskning o vägen dit är ett äventyr.

Kommentera här: