neverletmego

Jag är innerligt trött i själen. Jag orkar inte slåss mer. Jag orkar inte kämpa mot motkrafter eller slita för något som inte är vatten värt.

Jag har funnit min plats nu. Och jag önskar jag funnit den tidigare så jag inte hade skadat mina barn... Jag önskar de förstår snart, är att jag jobbar häcken av mig för att skapa ett tryggt hem för dem. Jag önskar att de förstod varför..........

Jag sitter här på stranden. Fötterna nerborrade i sanden o vinden i mitt hår. Vågorna dånar o jag försöket få all stress att följa med vågorna ut. Jag vill att allt ska bli bra nu. Men jag har några fighter kvar.... Jag önskar bara jag fick vila lite först. Något jag slog fast är väl att jag kan ta farväl av några spöken som envist hängt kvar. Jag kan slå fast att jag ska fortsätta gå... Men nu måste jag inte, utan jag går för vår skull. För mig o min familj. Och när läge ges o jag kan ta det när jag är redo. När jag är färdig....

Jag vill låta dammarna brista. Gråta ur allt det jobbiga. Rensa luften. Sätta punkt. Låta läka.

Jag älskar så hjärtat exploderar. Mina barn o min man. Mitt liv som det utvecklas nu. Jag älskar min stund för mig själv nu, vid havet. Här är jag hemma. I havet. I skogen. I bergen. Inte instängd.

Jag ser med hopp på framtiden.

Jag lever nu.