Tisdag
Har en märklig känsla i kroppen. Förmodligen för jag är i en lågpunkt i mina svängar. Svängarna som går långsammare nu, mer som mjuka vågor & de är aldrig lika destruktiva som de varit. Kroppen värker o jag nojjar över något som sagts. Som vanligt inget att lägga vikt vid, men likt en såndär blomma som blir som kardborre, så har det irriterande nog fastnat. Och så är det i låg-svängen. Saker klibbar sig fast, men det gör jag mig snart av med. Trött. Rastlös. Ont. Funderar. Reflekterar. Tom. Kär. Vill vara ledig några dagar o bara vara mamma. Laga mat, tjata, åka på utflykt. Jag måste få ett mål att hålla fokus på. Tror jag hade några mål, men förutsättningarna ändrades (eller gjorde de verkligen det?) & nu känner jag mig omkullknuffad o förvirrad. Måste ta ett snack med min man så jag kommer tillbaka på banan. Han är bra. Han drar upp mig o buttar mig vidare i rätt riktning med attityden "sådär, men nu får du gå själv, jag tänker fan inte bära dig!".
Katterna sitter på balkongen o solar. Jag längtar till varje dag nu. Till jobbet o mina härliga kollegor - både hemma o i Bro. Tjejer o killar. Alla möjliga åldrar o nationaliteter. Jag saknar mina vänner. Jag längtar till aktiviteter med barnen, med Robin, med barnen & Robin. Med alla oss o vännerna. Till förlösande skratt med Malin (så tårarna sprutar!), till terapeutiska samtal med Erica. Jag längtar tills vi fått iordning på balkongen så vi kan dricka morgonkaffet där. Eller sitta o lyssna när åskan går. Eller ha samtal om livet sena sommarkvällar när man kommer hem efter jobbet. Jag längtar tills vi boat så vi får den riktiga hemkänslan. Men just nu njuter jag av nu. Av ljuden o dofterna. Av en lugn stund för mig själv. Att unna mig att bara vara här o nu. Ladda batterierna lite. Skriva o hoppas på att vågen vänder uppåt. Och jag känner hur lugnet sakta lägger sig....
Körde Eriks tur igår. Tog skåpbilen till Grythyttan o mötte upp Tommy som lastat 9964 med dricka åt mig. Denna turen är tänkt ha arbetstid till 00.00, men jag var hemma i tid o kunde gå hem samma tid som om jag kört ordinarie. Min lastbilssambo Robin åkte med vår lastbil innan jag ens var i närheten av att få backa intill med 64, men jag hann lasta bil + släp, balka 5 rader o lyckades köra ikapp honom. Jag körde förvisso in min sista rast, men ändå. Han förstod inte hur jag lyckades :)
Nu ska jag mysa en stund innan jag ska gämta Ellie på skolan. Vi ska ta en tur till Säffle o passa på att umgås lite innan hon ska tillbaka till pappa. Hoppas på fortsatt solig o varm vecka!
