neverletmego

Läser man "Many lives, many masters" med Dr Brian L. Weiss så påstås det att varje liv kommer med en läxa att lära o att du kommer inte vidare (till "den eviga vilan"/nirvana eller whatever) förrän du lärt dig. Känns ju som om hela mitt liv är så... Gör om - gör rätt! Extra tydligt har det ju varit med mina relationer. Har varit lite av en expert att hamna i destruktiva relationer. Sen fanns det nån enstaka som skulle kunnat bli bra på riktigt, men där annat brast. Sen fanns det något som var perfekt på ytan men som dolde en mardröm. Men samtliga har lärt mig något. Nu, i detta förhållandet... Jag försöker minnas alla läxor. Min man är komplicerad o jättelätt på samma gång. Som vi alla är antar jag? Och de senaste två dagarna växte jag, vi ännu lite mer. Jag har varit låg. Så låg att jag för lite drygt ett år sen inte kunnat ta mig ur sängen på flera dagar. I tisdags lyckades han ändå med (jag vet fan inte hur?!) att få en rödgråten o sjösvett (av stress o ångest) att ta mig ut bland folk. Helt sinnessjukt bara det! Fick på mig kläder, orkade inte riktigt borsta håret eller sminka mig lite, men jag tog mig ut. Vi åkte till handelsboden vilket var lagom för det var vi, expediten o några få enstaka kunder som jag aldrig hann se, bara höra. Vi skulle prova ut byxor åt mig o när det framgick att jag skulle behöva prova utan jeansen under så vart jag alldeles kall. Kämpade mot panikångest när jag såg den där gråbleka varelsen som glodde på mig i provhyttens speglar. Jag vet inte om han visste vad han gjorde. Men han gav mig inte något val. O jag "vågade" inte säga ifrån. Även om jag hittat mina byxor som jag ville ha, så fortsatte han mata in olika par o storlekar i provhytten för mig att prova tills dess att han måste märkt att ångesten o sorgen runnit av o kvar återstod bara en enorm trötthet. Jag tror han mäkte det långt före mig. Han verkar veta precis. Provocerar o pushar mig, över o förbi mina gränser o demoner. När jag tvivlar så vet han att jag klarar ännu mer. Istället för att vara en medberoende, så tröstar o lugnar han mig men med tuff kärlek får han mig att göra det till synes omöjliga. Och vi pratar om allt... Ibland får jag vara den pedagogiska. Ibland han. Vi har en balans där...

Jag funderar på livet. När man tänkt att man ska göra på ett visst sätt, så tvingar livet en att göra på ett annat. Ibland med så stora stenblock på stigen att man inte kan göra annat än att styras in på en bestämd väg. Och för en gångs skull kan jag tänka mig att lyssna. På livet. På magkänslan. Och livet har en förmåga att kasta bajs, viktiga beslut o erbjudanden över en på en o samma gång. Och precis när man tagit sig igenom en sån hög o njuter av en blå himmel, så hinner man knappt dra ett andetag innan livet kastar nästa hög. Typiskt.

Nu är det bäst att komma iordning för att kunna åka till jobbet. Full patte mot helgen. Kumla o Bro! Inga mängder med gods i dag. Hoppas på att få vara hemma i tid idag. Kevin drar till Örebro under kvällen. Jag o Robin ska passa på att umgås & i morgon hoppas vi på fint väder. Vi ska åka o titta på mc grejer, hämta Ellie o sedan hitta på något kul under dagen. På kvällen ska vi umgås allihopa o laga mat ihop. Jag o Robin gjorde ett jättegott tacokött (långkok) för en tid sen, som vi ska testa på tjejerna.

Nej som sagt. Bäst att sätta fart!