Reaktion

Jag märker vad lyhörd jag blivit. Vad känsliga mina nervändar blivit. Hur någon kan göra något, som inte egentligen påverkar mitt liv alls, men som ändå får mina varningslampor att blinka. Beslutet är enkelt o ögonblickligt; radera personen ur livet. Sen finns det de personer som kan göra lite ont. Men man väljer ändå att ha dem hos sig. Att utsätta sig för dem. För man säger sig själv att i det stora hela är det värt det. Ibland lurar man sig själv. Kopplar sig förbi varningssystemet. Vad är det egentligen som avgör?
Psyket är onekligen intressant. Och jag vet egentligen när det kommer till mig själv vilken väg jag ska vandra nedför. Men åter igen står man vid det där vägskälet o väntar in.... vaddå? Grönt ljus? Modet? Sparken i baken? Men med Robin vid min sida o som konsult så kommer det bli bra. Snart tar jag steget....

Kommentera här: