neverletmego

Gula höstlöv o mörkgröna granar gör sitt bästa att sätta färg mitt i allt grått 

Tung i bröstet. Tung i sinnet. 

Vägskäl. Ovisshet. Irritation. Uppgivenhet.

Så innerligt jävla trött samtidigt som rastlösheten krafsar.

Sista passet innan några dagars ledighet.

Köpa TV, micro o kaffebryggare. Röja hos Magnus. Ha alla barnen hemma. Innebandyträningar o kör. Läxor o tvättstuga. Bygga möbler, måla o hitta tillbaka. Tillbaka till lugnet, tryggheten, vardagen o mig.

Jag är rörelseenergi. Rastlös. Klart man kan vara stilla. Njuta o stanna upp. Nynnar lågt på Ingen Soldat "...ställ mig i ett led, du får mig aldrig att stå still. Jag fungerar inte då." Men jag måste alltid ha den där känslan. Osäker på om den har något namn? Men... det är en känsla av mening som jag måste ha.

Måste hinna det sista hos Magnus. Tömma förrådet o fixa med stugan. Plus allt det andra. Men just nu kan jag bara sitta här, njuta av det blöta, höstiga landskapet, lyssna på "Besökaren" av Lee Child o försvinna iväg i en fantasivärld.

Om ett tag ska jag lossa kaffe i Bro innan jag lastar Coop för OT Karlstad.

Blir tidig morgon i morgon. Ledig eller ej.

Fick frukost av terminalarna