neverletmego

Jag ser ändå tillbaka o kan konstatera att jag fått lära mig så otroligt mycket. Jag har fått älska o känt mig älskad. Jag har sårat o blivit sårad. Jag har varit så arg så jag skakat o gråtit så jag skakat än mer.

Någonstans måste man stanna upp o reflektera. Man kommer till ett vägskäl men vem säger att du måste ta beslutet i steget? Man får unna sig lyxen att sätta sig ner, begrunda alternativen o sen välja. Impuls är inte alltid bra.

Så just nu befinner jag mig i ett vakuum. Existerar. Jag har så ont i mitt hjärta o jag fattar inte varför hjärta o hjärna har så jävla svårt att komma överens?

Nu ska jag försöka tillåta mig själv att må bra. Samla positiv energi. Drar iväg till ett vandrarhem, ska paddla kanot, vandra, åka zipline o läka. Reflektera. Boka resa till sardinien.

Jag ska börja träna igen. Försöka minska föraktet för min egen kropp. Ta bort Facebook så snart jag skaffat en extern hårddisk att lägga över alla bilder på. Kanske behålla Instagram. Men framförallt blogga. Omge mig med folk som betyder något. Som ger ett positivt utbyte.

Framförallt ska jag krama barnen extra hårt.